söndag, maj 23, 2010

Söndagskrönika om Stockholm

Aftonbladet gick i fredags ut med artikeln om att Sahlin och Socialdemokraterna struntar i Stockholmsväljarna. Det kan ju ses som rätt förödande, just storstäderna är de som avgör jämna val, och det var just det som avgjorde till Alliansens fördel i valet 2006. Att fixeringen kring Stockholm är stor kanske vissa undrar kring varför. Men jag vill hävda att storstäderna har spelat stor roll i partiernas politiska utformning, då storstäderna i stora drag påverkar vad som händer i resten av Sverige.

De omfattande infrastruktursatsningarna visar på just detta, det är omfattande satsningar på väg och kollektivtrafik som är till, inte bara för att underlätta Stockholmarnas vardag utan för att dess påverkningar inte ska påverka resten av landet. Mycket av utmaningarna inom kollektivtrafiken handlar om att eliminera de många onödiga resor som folk gör i vardagen. Det måste till en kollektivtrafik som skapar fler knutpunkter än just centrala Stockholm. Därför är tvärtrafiklösningarna just svaret på hur folk på ett effektivare sätt ska ta sig till och från jobb.

Men att återgå till problemet kring Socialdemokraternas förtroendetapp i Stockholm. Socialdemokraternas nye företrädare i landstinget, tidigare Nynäshamns starke man, Ilija Batljan pekar på ett problem, Socialdemokraternas allt för stora vänstersväng har satt spår. Kollar man enbart till mätningarna kan man konstatera en sak, mer än en tredjedel har lämnat partiet sen april/maj 2008. Men vart går väljarna? En del pekar på Miljöpartiet, men vad visar det på egentligen när Miljöpartiet i själva verket ingår i en kartell som gått mer vänster?

De som tjänar över 40 000 är några som hamnat i fokus kring de rödgrönas politiska penseldrag inför valet i år. Det är värt att nämna dem i resonemanget kring Stockholm och dess roll i väljaropinionen. Många av dessa bor just i Stockholm, vilket mycket pekar på Batljans kritik kring partiets utformning av politiken. Människor som tjänar över 40 000kr i månaden förväntar sig samma procentuella skattesats som de som tjänar 30 eller 20 000 kr i månaden. Ilija Batljans kritik får ses som realistisk och Socialdemokraterna får ställa sig kring hur de vill uppfattas av just dessa väljarna. Thomas Östros som vill peka på att Socialdemokraternas politik är utformad för den "vanlige stockholmaren". Man kan undra om de i Stockholm som tjänar över 40 000 kronor i månaden ingår i den beskrivningen, för det är nästan så man vill tolka Östros resonemang.

En sista tanke tillägnar jag Lisbeth Håkansson, 73-årig änka på Lidingö. Hon är enligt kartläggningen som gjorts, utpekad som den stora förloraren på ett förslag som tydligt slår mot de som bor i områden med höga taxeringsvärden, den om de rödgrönas förslag om ny fastighetsskatt. Det handlar egentligen inte om fashionabla Djursholmsvillor eller bostadsrätter i Stockholms innerstad som påverkas, det räcker dock med en liten sommarstuga i ett attraktivt område. Det är i mitt tycke den mest orättvisa skatt som finns förutom förmögenhetsskatten, inte för att just förmögenhetsskatten enligt dem riktas mot de som har råd att betala den utan att den likt fastighetsskatten slår mot helt vanliga människor om man vill kalla det på det viset.

De som vinner på detta är just innerstadsborna, det pekar slopandet av uppskovsräntan på. De rödgröna vill ju just peka på att just boende som i Djursholm är de stora vinnarna på regeringens förslag. Vad som glöms bort att alla attraktiva ytor bebos inte av höginkomsttagare, det är även helt vanliga människor som haft sitt leverne där långt innan folk fann området attraktivt. Det är just därför som det inte räknas efter vad som står byggt på tomten, herrgård eller stuga, det är marken som är värdefull.

Om dessa bör valet handla om, just de vanliga människorna, de med vanliga inkomster, de som drabbas av den orättvisa fastighetsskatten. Där stannar jag och tänker till, varför glöms dessa bort av de rödgröna? Varför levererar de en vilja om att rikta in udden mot höginkomsttagare när det är just de som tjänar på förslaget? De rödgröna måste visa på vad de vill, om det är solidaritet med de som de sägs företräda, eller om det är en politik som egentligen gynnar just de som inte tillhör de som de sägs vilja företräda.

Bloggar: Mary, Per, Peter.