fredag, augusti 20, 2010

Mer troligt med rödgrön skattehöjning än skattesänkning

Det mest positiva med Lars Ohly är hans ärlighet. Problemet med vänsterexperimentet är att de tenderar att inte berätta om vad de egentligen vill göra. Men Lars Ohly sticker ut i mängden, han visar vad han egentligen vill, vilket gör det hela enklare att argumentera emot. Karln hymlar inte med att han vill straffbeskatta löntagare, det är hans och Vänsterpartiets tydligaste agenda. Därför blev SvD:s intervju med honom inte någon särskild överraskning.

Det är klart det svider i många vänsterpartisters ögon, den tanken att just skattepengar, statens egendom i många socialisters ögon skulle komma medborgarna direkt till hands. Den mer frihetliga inriktning som Alliansen har haft under sina fyra första år i regeringsställning, att låta skattebetalarna behålla mer i plånboken varje dag, är den linje som har rått och som måste få fortsätta. Sakta men säkert krossas myten om högskattesamhällets roll som en förutsättning för bevarande av välfärdens. Nu står vi inför en annan verklighet, både välfärd och skattebetalare har mer i plånboken. Människor med låg- och medelinkomster har fått upp emot 1 500 kr mer i månaden, Sveriges kommuner och landsting har i år fått 38 mdr kr mer än tidigare. På det sättet skapas ett emr sundare skatteklimat där skattebetalarnas betalningsbörda jämnas ut bland befolkningen.

Mona Sahlin har även hon under sommaren fallit in i en mer vänsterinriktad retorik. Det ska få kosta, därför ska skattebetalarna få betala. Kanske är det ett sätt att blidka den spenderivrige Ohly, att välfärden ska få kosta, därför måste skattebetalarna betala mer. Visserligen vill både Socialdemokraterna och Miljöpartiet att klyftan mellan löntagare och pensionärer inte ska ske genom skattehöjningar för löntagare. Men eftersom de inte vill kommunicera att tre miljoner löntagare ska få höjd skatt, blir det hållningen inte särskilt trovärdig. Som Fredrik Reinfeldt påpekade det i helgen, både under sitt tal och efter Monas tal, att om man vill tävla om att sänka skatter, bör man fråga väljarna vilka de tror har den bästa förmågan att sänka skatten. Att fråga om vilka väljarna tror är bäst på att höja skatterna blir svaret inte särskilt svårt. För skatteivrare blir valet ganska enkelt.

Att valet kommer handla en del om skatter är inte mig emot. Mer av diskussionen borde handla om hur skattesystemet är uppbyggt, inte bara att vi tar det för givet. Med kunskapen om Gustaf Möllers bevingade ord från 1920-talet är det tämligen klart att om man missbrukar skattebetalarnas pengar är det att anse som stöld. Vissa vill ju så klart gå längre och säga att skatt är stöld. Men vi har en gemensam hållning, den skatt som vi betalar ska gå till att hålla uppe samhällets viktigaste funktioner. Där finns det ingen partipolitisk skiljelinje, det är snarare om frågan vad som ska beskattas och hur mycket som drar en skiljelinje mellan blocken.

Att Ohly vill höja skatterna för löntagare är ingen överraskning i sig, varken för mig, väljare eller Ohlys vänsterkamrater i Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Dock uppstår det enligt media en splittring inom vänsterexperimentet kring skatten för löntagare. Men som de inte vill berätta är ju det faktum att de faktiskt tänker höja skatten för flertalet löntagare. Det är bara det att de inte vill tala om de, förutom då Lars Ohly.

Bloggar: Ann-Marie, Konservativa tankar, Mary.