torsdag, mars 31, 2011

Vintern ra(s)at ut balnd våra fjällar

Som symbolik till städandet av min lägenhet, bedrivs nu vårstädning på högsta nivå. Politik är ibland rätt grym mot människor. Det är förstås klart, som ledare vill man förstås omge sig bland människor som man har ett förtroende till. Det handlar om människor som kan hålla både närhet och distans i arbete, människor som har förmåga att ta ansvar och visa lojalitet till sin ledare.

När nu Håkan Juholt nu träder in från periferin, blir andra personer förpassade till de bakre leden i syfte att hålla stånd men inte finns där framme i de främre leden. I grunden förstår jag Juholts intentioner att forma sitt eget lag, i längden blir det kapandet av ovärdelig kunskap en last, någon måste fylla in och ett lag av gröngölingar med begränsad erfarenhet när allt för många erfarna människor förpassas.

Sven-Erik Österberg är den senaste i raden att städas ut ur de främre taburetterna av Håkan Juholts sopkvastar. Ytterligare en med erfarenhet av arbete i den socialdemokratiska fronten förpassas därifrån som han har befunnit sig under en längre tid. Braindrain kallar vissa för det, en relevant syn på det hela. Frågan är förstås hur långt Juholt kan gå i städandet av socialdemokratiska företrädare.

Dock är det en person som man förvånas lite över att just denne petas. Maryam Yazdanfar, en av de yngsta företrädarna petas nu enligt rykten bort från sin ordförandepost i civilutskottet. Man kan ju fundera kring hur det ska förklaras när unga företrädare städas bort när de knappast har fått chansen att visa sitt yttersta. Vissa försvinner av förklarliga skäl, andra får en att fundera vad som egentligen försiggår.

Det känns som att Juholt/Waidelich sneglar på Moderaterna

Socialdemokratin har andats morgonluft igen, och efter Juholts överraskande manöver att utse Tommy Waidelich till ekonomiskpolitisk talesperson inleds nu en manöver för att stärka den socialdemokratiska bilden. Den socialdemokratiska taktiken för tillväxt och jobbskapande har försökt anpassa sig till reformutrymmet som har skapats genom den ekonomiska politik som har bedrivits. Det är en förändring mot hur det lät tidigare.

Igår gick snacket om att använda statens resurser i att investera Sverige ur krisen, en taktik som likt i andra länder skulle ha dragit ner Sverige i en mycket djupare kris än väntat. Nu tycks vissa ha lärt sig av läxan. Det framväxande reformutrymmet är det som ska användas för att trygga tillväxt och minskad arbetslöshet. För tillfället befinner sig Sverige i stark tillväxt, 7,3 procent det sista kvartalet och 55 000 i minskad arbetslöshet i februari jämfört med samma period förra året.

Det som dock skapar en helt annan bild är just den bilden av att socialdemokratin nu tycks försöka komma ifrån bilden av ett skattehöjarparti. Det finns inget behov av att höja skatterna generellt, bara omfördela dem. Det vore ganska bra att veta hur de tänker i frågor som jobbskatteavdrag för de med låga och medelinkomster, hur RUT-avdraget ska anpassas för att bli mer lukrativt även för de med låga inkomster. Frågan om värnskattens fortlevnad är också en relevant aspekt. Regeringen har lagt denna fråga åt sidan, det är förstås tråkigt att man har nedprioriterat detta ärende, ett starkare fokus kring den frågan är en förhoppning.

Nolltoleransen mot ungdomsarbetslösheten är som en taktik hämtat direkt från ungdomsförbundet SSU. Dock landar man i att stärka utbildningens koppling till yrkeslivet. Dock handlar detta område om mer än det, det finns frågor som arbetsgivaravgifter för företag och nivån på ingångslöner, en nivå som riskerar att stänga ute okvalificerad ung arbetskraft ifall skillnaden mellan ingångslöner och löner för mer kvalificerad personal skulle bli för liten. Detta är ingen lönesänkaragenda, utan en agenda för att stärka möjligheterna att kunna göra lönekarriär, men i grunden om att få in foten på arbetsmarknaden.

När det kommer till brytande av utanförskapet och pratet om att göra det mer lönsamt att arbeta blir man lätt lite 2006-nostalgisk. Den långtida arbetslösheten har minskat marginellt sen under det senaste året. Här finns fortfarande mycket att göra. AMS roll på arbetsmarknaden måste synas, regeringens arbetsmarknadsåtgärder måste förändras för att de inte riskera låsa inne människor i arbetslöshet. Slopandet av AMS förmedlingsmonopol är en viktig aspekt. Att göra det mer lönsamt att arbeta, ska vi tolka att de införda jobbskatteavdragen förblir orörda?

Jag är nyfiken på den agendan som växer fram hos det nya socialdemokatiska ledarskapet. Hur väl den står sig gentemot Anders Borgs agenda för svensk tillväxt är en aspekt som kommer bli intressant att följa.

Media: AB, DN, DN, SCB (Källa), SvD, SvT.

onsdag, mars 30, 2011

Skönt med besked trots halvmesyren

Det är förstås lovande att regeringen kommit fram till ett förslag om hur svenska Gripenplan ska agera i situationen i Libyen. Dock har man hamnat i denna halvmesyr, svenska plan ska inte få delta fullt ut i aktionen, utan bara vara avsett att skydda flygförbudzonen. En halvmesyr, trots att flera länder förväntas göra likadant. Det är förstås tråkigt att Socialdemokraterna nu i agerandets stund blockerar svenska Gripenpiloters möjlighet att delta fullt ut. Det är bara att beklaga, men det är en förhoppning att ett svenskt deltagande gör skillnad.

Förhoppningen var förstås att svenska Gripenplan borde dock ha fått delta fullt ut. Carl Bildt går ut med åsikten om att det finns begränsningar när det kommer till svenska Gripenplan attacker markmål. Det känns förstås lite konstigt att det ska vara fallet. Men den svenska insatsen är dock snart i hamn, det är förstås oundvikligt likt vad många tycker. Natochefens besök imorgon torsdag är förstås en avgörande faktor i det hela.

Hur den svenska insatsen nu gör skillnad i Libyen återstår att se. Det beklagliga är förstås att svenska plan inte ska delta fullt ut. När civila angrips på marken, ska svenska piloter snällt se på och låta andra göra jobbet, såvida inte svenska plan attackeras. Det är detta som vi har att beklaga, att den ideologiska ryggraden hos svenska partier är rätt oförutsägbar. Det är kontentan när riksdagen tar beslut i frågan.

Media: AB, AB, AB, AB, DN, DN, DN, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvT.

måndag, mars 28, 2011

Nystart för S 2011 - "Ny start" för M-Fp 1991

Socialdemokraternas kongress i helgen hade temat "Nystart". Man kan undra vilken nystart det nu blir, framtiden får utvisa. Dock är det här med sammansatta och ej sammansatt ord. Håkan Juholt använde termen "social demokrati" många gånger under sitt linjetal. Då är det intressant att påpeka att 1991 ingick Moderaterna och Folkpartiet ett valsamarbete som hette "Ny start för Sverige". Det som 2011 är en nystart för socialdemokratin, var 1991 en ny start för Sverige. Man kan ju fundera på om det var detta som socialdemokratin sneglade på. ;)

Tre moderata värdeord

"Han ville gärna ha med att Polisskolan 1 är bättre än Polisskolan 5 & att samma gäller jobbavdrag. Skatter är inte videokvällar, sa jag." - Sanna Rayman

En analys av ett tal är att analysera vilka ord som bygger upp tal. Ovanför syns ordmolnet från Håkan Juholts linjetal från S-kongressen igår. Det är lätt att se vilka ord som var av betydelse i Juholts tal, och det förklarar en del av den situationen som socialdemokratin befinner sig. Socialdemokraterna har inte uppfattats som relevanta hos svenska folket. Det är i och för sig en riktig förklaring, blir man inte relevant förlorar man. Dock är detta en fälla att falla i. Det som Juholt markerade var att det inte var fel på politiken utan hur man kommunicerade den. Där anser jag att socialdemokratin förlorar.

När man inte anser att det är politiken som är felet har man inte förhållit sig till väljarna på rätt sätt. Utgångspunkten kan aldrig vara att väljare ska förhålla sig till vad partierna tycker, partierna ska förhålla sig till vad väljarna tycker. Det här handlar dock inte om att man måste överge sin ideologiska övertygelse, utan med ideologin som grund anpassa politiken till människors tyckande. Detsamma gäller det moderata idéutvecklandet. Till skillnad från vad kritiker nu tycks säga, pågår ett idémässigt arbete inom partiet, ett arbete som är av vikt för den fortsatta moderata förnyelsen.

I Agenda riktas mycket fokus mot skattefrågan, både i analysen av Moderaterna, men även utvecklandet av Socialdemokraterna. I grunden har jag svårt att se skattefrågan som de vinklade den, som en dålig uppföljare, att jobbskatteavdraget likt filmen Polisskolan skulle vara bra i version ett men inte i version 5. Dock är det ett faktum att skattesänkningar är inga videokvällar. Skattesänkningar har en ideologisk grund, det handlar om att flytta makten över kapitalet bort från staten till människor.

Men grunden i den moderata idéutvecklingen kan förstås inte hela tiden handla om just skatten. Just den moderata synen på frihet handlar mycket mer än om att sänka skatter, även om mycket av den mediala fokuseringen har snöat in på just skatter. Där får medierna syna sitt sätt att granska politiken. Av döma av Juholts ordmoln blir ordet frihet en del i talet, men inte det dominerande. Frihet är en viktig fråga för ett parti med en liberalkonservativ inriktning. Frihet handlar mer än om ekonomisk frihet, det handlar om friheten att få göra sina egna val. Där har Moderaterna ett övertag, för man anser att varje steg man tar i att utveckla välfärd och skola är att flytta makten från politiker till människor. När vänstern inriktar sig på driftsformer, bör det moderata fokuset vara på att stärka människors valfrihet och inflytande över välfärden.

De andra två värdeorden som jag plockar ur ordmolnet är arbete och tillväxt. Arbetslinjen är trots att man anser att Moderaterna skjuter in sig för mycket på just den frågan, an avgörande fråga för ett fungerande samhälle. Arbete är en avgörande del för tillväxt och möjligheter till förbättrande av välfärd. Där behöver fokus även fortsatt vara. Fortsatt är den moderata jobbpolitiken inte fullt utvecklad, de arbetsmarknadsåtgärder som har implementerats fungerar inte i acceptabel omfattning, att människor fastnar i dem är ett område som måste vara ett fokus.

Tillväxt som det tredje moderata värdeordet är en grund för fortsatta reformer inom välfärdsområdet. I den den rapport som Timbro och Arena släppte förra året, angående välfärdens framtida finansiering blir just resursfrågan en avgörande del, mycket på grund av den allt äldre befolkningen. Att fokusera på just tillväxt är en avgörande faktor för att man inte ska tvingas ta frågan om skattehöjningar till hands när det kommer till att finansiera välfärden. Tillväxt genom att fokusera på arbetslinjen men även utveckla företagslinjen är avgörande för den moderata förnyelsen och idéutvecklingen.

När det kommer till den moderata förnyelsen är det just detta som måste vara fokus. Även skatter inte är hela lösningen, är det en fortsatt del i den moderata förnyelsen. Men den moderata förnyelsen måste få handla om mer än det. Att fokusera på just frihet, arbete och tillväxt, kan just arbetet med att utveckla välfärd, människors valfrihet och inflytande över den samt arbetet med att flytta makt och inflytande från politiker till människor. Det är just det som är grunden i den fortsatt moderata förnyelsen.

Media: AB, AB, AB, DN, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD.

lördag, mars 26, 2011

Mona fick aldrig styra sin egen avgång

På plats i kongresscentret fick jag bevittna en process som kändes sentimental för en del, men med en besk eftersmak efter vad som har hänt. Mona Sahlin var inte en person som fick bestämma sin egen avgång. När trycket blev för stort gav hon vika och iscensatte den process som ledde till denna kongress som nu går av stapeln, kongressen som valde hennes efterträdare. Göran Perssons avsked blev mindre smärtsam, han lämnade in redan på valnatten. Därmed hindrade han sina belackare från att driva en process liknande den som bedrevs nu.

Den process som nu har varit har varit en process med ett ganska märkligt slut. När avskedet kom, stod alla där och hyllade den person som de hade tvingat bort för några få månader sen. Håkan Juholt som var den person som satte stenen i rullning och som både lyckades manövrera bort Mona som att besätta partiordförandeskapet, var den person som ledde det stora hyllningstalet till Mona.

Detta gör att hela tillställningen får en känsla av hyckleri. Hyckleri för att de personer som manövrerade bort Mona nu stod och hyllade hennes mångåriga insatser i partiet, inte bara i egenskap av partiledare. Som min bloggvän Peter Högberg skrev i ett twitterinlägg, var fanns dessa hyllningar när Mona var partiledare? Nu har Mona officiellt avgått, man får väl förmoda att de belackare inom socialdemokratin som ville ha bort Mona är nöjda nu.

Media: AB, DN, Exp.

Sätt er samhällsbild, vi sätter vår

Juholt har då talat för den samlade kongressen. Hans tal nådde säkerligen ut till ombud som övriga kongressdeltagare. Hur den når ut till vanliga medborgare återstår att se. Det blev ett traditionellt tal, det socialdemokratiska arvet var en röd linje genom hela talet. De traditionella socialdemokratiska värdena är det som Juholt vill ansätta och ta tillvara på.

Diskussionen om Socialdemokratin och hur höger respektive vänster inom partiet har varit ett ämne med mycket fokus. Att Juholt vill positionera socialdemokratin till vänster är det ingen tvekan om, men det som jag tror han vill anspela på är att socialdemokratin ska hitta en position varifrån de kan agera. Huruvida den lockar väljare är socialdemokratins utmaning att lösa. Det är nu som Juholt vill ansätta en samhällsbild som han vill skapa.

Det politiska innehållet var inte en central punkt i detta tal, vilket förstås är förklarligt. Det var nog bra av Juholt att inte börja med att ansätta vad socialdemokratin ska tycka i olika enskilda frågor. Dock var en sak tydlig, Juholt vill använda politiken för att skapa förutsättningar för människor. Där är skillnaden mellan socialdemokrati och moderat politik. Talet var fokuserat på det som har byggt socialdemokrati, om att utrota det som de ser som orättvist i samhället. Juholts bild av att socialdemokratins misslyckande inte var pga deras politik utan på deras trovärdighet. Där hamnar dock Juholt i fällan, att den politik som väljare har ratat blir bra bara Socialdemokraterna kommunicerar den rätt.

Det jag saknar i Juholts tal är en sak, hur människor ska kuna växa efter egna förutsättningar, utan politikens inblandning. Där tror jag inte att Juholt kommer falla in på. För honom är politiken förutsättning för att utrota samhällsproblem. Där har Moderaterna ett ansvar, att beskriva att samhällsproblemen löses genom att politiken ger människor förutsättningar att växa på egen hand, utan politisk inverkan.

En vision för mig som moderat är att skapa ett samhälle där människa tillåts växa efter dennes egna förutsättningar. Det är också skillnaden mellan moderat och socialdemokratisk politik. Socialdemokratisk politik är att politiken ska skapa förutsättningar för människor och att politiken är den som skapar frihet för människor. För mig som moderat är det politiken som ger människor förutsättningar att vara fria och göra sin egna val. Politiken ska inte forma människors vardag, politiken ska ge människor möjligheten att forma den, där är skillnaden.

Det är förstås bra att den skillnaden finns. Där gav Juholt också svar på hur Moderaterna ska hantera samhällsutmaningarna. Att den moderata samhällsbilden är samhället före politiken och inte tvärtom. Om Juholt vill beskriva marknaden som hård och cynisk, ska Moderaterna beskriva den som en möjlighet för människor att påverka, där dåliga alternativ ska kunna ratas till förmån för bra. Marknaden blir inte bra av politisk inverkan, den blir bra när politiken håller sig på avstånd.

Det blir dock utmaningen och signalen till Moderaterna att fortsätta sin utveckling. Om Juholt vill blicka bakåt ska Moderaterna blicka framåt. När Daniel Suhonen satt i TV4 Nyhetsmorgon och sa att Reinfeldt är en kall person och Juholt är en varm person pekade hans uttalande på vad som behövs. Förmågan att peka på sin samhällsbild och inte peka på den andre. Mycket av det ansatte Juholt i sitt tal, vilket var bra. Fokus var på att ansätta den socialdemokratiska samhällsbilden. Låt honom få göra det det, då ska vi ansätta den moderata samhällsbilden.

På den röda sida: Peter ett, två och tre, och Johan.
På den blåa sida; Ekonomisten, Mathias, Mikael.

Media: AB, DN, Exp, Exp, SvD, SvT.

fredag, mars 25, 2011

Vilken politik ska Juholt bedriva? #skongress #nystart

Noterade att partisekretare Fia uttryckte en rad frågor om vad Socialdemokraterna tänker bedriva för politik. Tämligen relevanta frågor, vill man ta ansvar får man ju skylta med vilken politik man vill bedriva. Peter och Scaber skäller ifrån och tycker att Fia rentav ska skita totalt ska skita i vad S ska föra för politik. Är det då fallet enligt dem att folk bara ska rösta på S och sen ska politiken komma utav sig själv som det brukar vara? Som en god förebild till mig sa: "If you haven't got a plan, you can't attack a plan". Hittills har vi inget svar på den frågan, och det ser ut som vi får vänta på det svaret.

Media: AB, SvD, SvT.

En ny mustasch i ledarrollen

Socialdemokraterna har en gedigen historia med mustaschklädda företrädare.

August Palm

Hjalmar Branting

Nu tar Juholts mustasch över ledarrollen. Som borgerlig skribent kan jag bara ta tillfället att gratulera honom och även om jag inte kan önska honom lycka till politisk kan jag önska honom och hans närmaste väl.

Bloggar: Tokmoderaten.
Media: AB, AB, DN, DN, Exp, GP, GP, SvD, SvD, SvD, SvD, SvT, SvT.

S-ledningens order: Akta er för Prime PR #nystart

Följande order har gått ut från partiledningen. Man vet inte om man ska detta seriöst, men lite roligt är det i allafall.

"OBS! Ni får inte besöka barer och dylikt kring Stureplan och Gamla stan! Vi har hört att konsulter generellt och konsulter från Prime PR i synnerhet brukar dricka sig redlöst berusade på champagne i dessa områden."

Inte för att den förväntade champagnesocialismen försöker kvävas av partiledningen. Frågan är dock, hur ska Niklas Nordström agera?


I väntan på #nystart #igen

Dimman har skingrats och stridsyxorna har lagts undan. Nu är det dags för socialdemokratisk kongress med pompa och ståt. På ett nybyggt och modernt konferenscenter mitt i centrala Stockholm ska den sargade rörelsen göra sken av att allt ont som förföljt dem under hösten/vintern är glömt och ett nytt samlat parti nu ska ta sig an framtiden utmaningar. Då Mona Sahlin valdes till partiordförande 2007, skedde det i hjärtat av socialdemokratin, i Folkets Hus lokaler. Nu ges mer skenet av en champagnesocialistisk rörelse, med önskan att framstå som en framtidsinriktad och modern arbetarrörelse på 2000-talets andra decennium.

Det som är det mest talande för den kongress är det begränsade partiprogrammet som ger mer av utrymme till att välja ett nytt persongalleri snarare än att forma en modern och framtidsinriktad politik för Sveriges bästa. Det här är helgen där nystart är det stora ordet på alla socialdemokraters läppar. Det blir rätt uppenbart att rörelsen nu hanterar sina mest infekterade strider som om inget hade hänt, att de lätt glömmer vad som egentligen har hänt och nu låtsas att allt nu frid och fröjd när nu Håkan Juholt med allra största sannolikhet kommer att väljas av en enig kör av ditkommenderade kongressombud.

Det mest underhållande är hur mina bloggvänner i Netroots under hösten/vintern har varit en trupp som spytt galla över allt och alla som gav inte ville göra det här till en öppen och transparent process, som gav ifrån sig en och annan debattartikel om hur fel de tyckte att partiet hade hanterat valrörelsen och hur illa det var med de företrädare som satt i högsta partitoppen. Lika snabbt som den kommande efterträdaren stod där redo att möta processen, lika snabbt förbyttes våra kära nätrötters fokus från att kritisera valberedningen ökenvandring och den konklavliknande process som blev sinnebilden, till att enträget stå upp för den nye efterträdaren. Beviset för det är den artikel på Svt:s debattsida där de i givakt stämmer upp i kör för herr Juholts kompetens.

Vad som ankommer de i Netroots främsta led, Johan Westerholm, Peter Andersson, Martin Moberg, Peter Högberg och Peter Johansson är en framtoning om hur Socialdemokratin nu plötsligen har hamnat på rätt köl igen. Westerholm skrev i ett inlägg på torsdagen om att "Tillsammans har vi bevisat att vi både kan förändra en valrörelses slutskede som att vi kan påverka ett parti från insidan till att bättre gå i takt med sin samtid. Det ska vi vara stolta över. Det är en seger." Vad är det egentligen som har segrat i denna process som nu har varit? Partiet har samlats för att välja en partiledare som blev ett namn först efter att ett galleri av tunga s-profiler hade tackat nej eller fått kalla handen av s-distrikten. En ny politik är inte att tala om eftersom vi i nuläget sannolikt får vänta till 2013 innan vi har ett kvitto på Juholts agenda för socialdemokratin.

Vi ska nu uppenbarligen bli förmedlade en bild av en rörelse som nu är i fas med sig själva och som har dammat av sig den process som nu har förföljt partiet. Det är ett sken av en nystart för partiet som inte förmådde att riktigt nystarta sig själv för fyra år sen. Jag får be att tillägga att jag gör det för att jag likt min käre vän Tokmoderaten gillar att retas med både med socialdemokratin och den armada av bloggare som nu ska förmedla bilden av ett gemytligt parti i en tid där allting är möjligt.

Huruvida det blir en sakpolitisk intressant debatt eller en narcissistisk tillställning där socialdemokratin ska försöka framställa sig som centrum av all existerande liv och materiellt ting, är en sak att spekulera kring. Den ovanstående tweeten säger en hel del om vart vi kan vara på väg. Jag kommer att på mitt håll bevittna den process som för ett parti ska vara en nystart, det är frågan om vilken växelspak som nu ligger i, om det är backen med fokus på det som historiskt har byggt socialdemokratin eller en veritabel överstegring i viljan att gasa framåt. Som bilden visar, "vi kan inte vänta på att välja en ny "LEDKARE!"
Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, Exp, GP, GP, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SydSv, SvT.

torsdag, mars 24, 2011

LO kan inte klippa navelsträngen

Efter mitt tämligen snälla framtoning i gårdagkvällens inlägg antar jag mig en mer allvarsam inställning på morgonkvisten. LO ger uttryck för sina förhoppningar inför S-kongressen som börjar imorgon. Det kan ses som ett tydligt tecken på att LO och dess band till socialdemokratin fortfarande ska vara starka. Trots det stora raset av medlemmar inom LO-kollektivet, räds inte LO sina starka band mellan sig och Socialdemokraterna. LO är i samma trend som socialdemokratin, medlemmarna sviker LO som väljarna svek socialdemokratin. Hur trenden ska vändas är en framtida fråga.

Med en medlemsundersökning som underlag vill de nu ge sken av vilka områden som är viktigast för dem. Kollar man igenom listan märker man en rad punkter som LO vill lyfta fram:
  • Arbetslösheten
  • Ungdomar på arbetsmarknaden
  • Ökade klyftor
  • Dåliga arbetsvillkor och löner
Den sista punkten kan tänkas självklar för LO då löner och arbetsvillkor är deras huvuduppgift som arbetstagares part. Det som dock är deras farhågor är de ökade klyftorna. Sverige har trots allt de lägsta ekonomiska klyftorna i hela OECD. Det som de inte talar om är hur de ska bli lönsamt att arbeta. LO vet mycket väl att jobbskatteavdraget har gett mer än vad de löneökningar som deras medlemmar har fått. En handelsanställd som tjänar 22 000 kronor i månaden har fått fem gånger mer i jobbskatteavdrag än vad den fick i löneökning 2009. Den andra biten är välfärden. Där är det ett faktum att staten har haft 87 mdr i ökade skatteintäkter trots skattesänkningarna för inkomsttagare.

Det som dock väcker lite uppmärksamhet är en slutsats. "Bara var tionde medlem instämmer helt och hållet i att politiken kan lösa vardagsproblem och bidra till ökad individuell frihet. Bara 18 procent av våra medlemmar instämmer helt och hållet i att politiken är den bästa arenan att lösa de stora samhällsproblemen på. Det är en oroväckande utveckling – inte minst för demokratin."
Det blir lite talande för hur LO ser på demokrati, att politiken är lösningen på folks problem och inte att politikens roll är att ge människor ökade möjligheter att ta eget ansvar och möjlighet att kunna påverka sina vardagsproblem. Att de tycker att det är ett problem att deras medlemmar inte tycker att politiken ska lösa människors vardagsproblem är ju ett problem för LO. Frihet för LO rimmar mer om friheten att slippa välja än om friheten att få kunna göra sina egna val.

Så vad har socialdemokratin att hämta från LO? Det är just detta förhållande som är omdiskuterat och det lära vara fortsatt. Nu ska det dock påpekas att Wanja Lundby-Wedin som anför tonen i LO:s apell är på väg ut. Hur hennes efterträdare kommer att vårda banden med socialdemokratin är en framtida fråga. Dock står det klart, LO fortsätter hålla banden starka. Hur de medlemmar som inte gillar LO:s koppling till socialdemokratin reagerar återstår att se.

LO har under år gått hand i hand med socialdemokratin, demonstrerandes mot många av de orättvisor som socialdemokratin själva har skapat. Hur stärkta socialdemokratin och LO går utifrån helgens kongress är en bra fråga. Detta var dock en fråga om hur socialdemokratin ska utveckla sig. Hur LO ska utveckla sig och bli mer relevanta för löntagarna var satt i parantes för Wanja i denna apell. Navelsträngen till socialdemokratin förblir fortsatt oklippt.

Bloggar: Johan, Sebastian.
Media: AB, AB, GP, SvD, SvD,

onsdag, mars 23, 2011

I huvudet på Juholt


Frågan som många ställer sig just nu är vad mannen med stort M just nu har på hjärtat. Talet som ses som omsvängningen av S-skutan är vad många hugade partimedlemmar och valda ombud nu väntar på är just det som många inom rörelsen nu pratar om. Än så länge är det säkerligen en liten skara som har insyn i den process som nu ska utröna i ett vägledande tal. Håkan Juholts tal blir säkert ett vägledande tal på något sätt, om det är färden tillbaka till toppen eller om det bara är en färd tillbaka till gamla ideal som inte längre tilltalar.

Håkan Juholt har inte gjort det hemligt att ha har tröttnat på förändring. Det traditionella, konservativa lockar mer hos en person som Juholt. Varför förändras när det inte är fel på ens ideal kan tänkas. Dock är det ju inte det gamla som folk eftersträvar. Moderaterna har gjort det till en gimmick att prata om ett parti i ständig förändring. Trots att det förändringsarbetet utifrån har sett ut att avstanna, är det svårt att se hur ett förändringsarbete skulle ha avstannat.

Trots allt är det en rörelse som förhöll sig allt för mycket till just Moderaterna under de senaste åren. Man accepterade i stort sett alla skattesänkningar som Moderaterna genomdrev för inkomsttagares räkning, man såg till Alliansen när man sydde ihop en hastigt ihopsatt kopia som inte förmådde att leva upp till originalet. Detta är ju något som Juholt har insett. Trots det ser han tillbaka i gamla tider, tider då socialdemokratin var stark på enskilt håll.

Sanningen är den att man är långt ifrån den tiden. Till råga på att diskussionen om att utveckla partiprogrammet är satt lite i parantes, och en extrakongress likt jobbkongressen 2009 är tämligen oviss, blir frågan om hur partiet ska positionera sig i det partipolitiska landskapet. Jag har följt Johan Westerholm en del under den här processen. Johan är en person som är en stark anhängare av en ny mellankongress där partiets politik ska stötas och blötas på allvar. Något stärkande som kan tänkas komma ut från helgens kongress känns inte tänkbart, därför känns kraven på en ny kongress som tämligen relevanta.

Dock är det frågan som ställs, vad tänker egentligen Håkan Juholt på nu? Vad blir hans linje för den kommande tiden framöver? Hur han vill utveckla partiets politik går det ibland att tillvara på. Han är inte särskilt road av de skattesänkningar som har skett. Han har svårt för att människor kan köpa sig tjänster som har visat sig bli lönsam snarare än kostsam.

Jag ser dock en stor dos av traditionalism i Håkan Juholt. I månt och mycket torde partimedlemmarna låta Juholt få vara just Juholt. Det är han som ska få sätta den där agendan på partiet framöver. Många vill säkert vara med och bidra. Men hans tal kommer nog sannerligen bli en fingervisning om gammal traditionell socialdemokrati. Det är trots allt en man som är trött på förändring. Det är förändringsoviljan som kan tänkas vara vägledande för vad som kommer utifrån talet på lördag. Då kommer jag sitta och döma utefter vad han har att säga.

Media: AB, AB, AB, Exp, Exp, DN, SvD.

När blev kvantitet viktigare än kvalitet?

Färre söker sig till de yrkesförberedande programmen. Men är det en flopp? Nej, naturligtvis inte, i det fallet är det en flopp att elevunderlaget minskar med drygt 9 000 detta läsår. Skulle detta vara på grund av förändringarna i yrkesprogrammen? Nej inte alls, förvisso har de högskoleförberedande kurserna tagits bort som obligatoriska moment, men de är inte längre tvingande. Om nu kritiker som ser sig tillfället att ropa "vad var det vi sa?" kanske de bör sätta sig in i vad de nya programmen gäller. Ingen tvingas att läsa till sig högskolebehörighet, men ingen hindras från att göra det. Syftet med de nya yrkesprogrammen är inte att maximera antalet sökande, utan säkerställa en god kvalitet på just de programmen. Kvalitet går före antalet sökande.

tisdag, mars 22, 2011

Svenskt deltagande - en tidsfråga


Ett svenskt deltagande i Libyen rycker allt närmare. Det råder ingen tvekan längre om att det finns ett brett stöd för en svensk insats i Libyen. Det är bara att sätta bollen i rullning. Så fort en förfrågan kommer utifrån ska Sverige stå berett att bidra. Det finns egentligen inget annat val, det är en insats som inte går att undvika att delta i. Libyen är det krig som alla verkar älskar, som krönikören Wolfgang Hansson vill beskriva det.

Sverige är berett att delta fullt ut. Svenska stridspiloter är bland de mest vältränade i världen, dock har de aldrig deltagit fullt ut i skarpa situationer. Som tidigare sagt är Gripens närvaro i FN-insatsen i Libyen också viktig för att se hur Gripen agerar i praktiken. En värdemätare för potentiella Gripenspekulanter. För första gången sen Kongo blir svenska stridsflygplan en del i en väpnad insats.

Nu finns det ett brett stöd för både svenskt deltagande och insatsen i sig. Libyens frihetskamp engagerar många. Dock vidhålls fortfarande från en del håll, att insatsen inte är till för att störta en diktator. Libyens befolkning äger fortfarande detta öde. Svenskt och internationellt deltagande för att upprätthålla FN:s resolution är det primära.

I det här läget är det bara en tidsfråga innan Gripen svävar över Libyens luftrum. Då får vi ett som tidigare nämnt, ett kvitto på dess agerande i skarpa situationer. Det svenska deltagande som kan var igång redan nästa vecka, är en nödvändighet, men även ett kvitto på hur Gripen agerar i situationer som dessa. Det svenska deltagandet är både nödvändigt och fördelaktigt.

Bloggar: Soilander.
Media: AB, AB, Exp, Exp, SvD, SvD.

måndag, mars 21, 2011

Vägval vänster - med RUT-anhängare som suppleant

Thomas Östros lämnar sorti som ekonomiskpolitisk talesperson för socialdemokratin. In med vet nu vet vem, Damberg är ju en het kandidat. Att städningen av högerkrafter som stått Mona Sahlin nära är tydligt. Östros lämnar, Österberg hänger löst, in med Palm och Pagrotsky, även Ibrahim Baylan får se sig träda tillbaka med sin förre detta chef Sahlin i släptåg. Vad som nu kommer in i leken är det intressanta.

Det som är det intressanta är att Juholt nu börjar ge sken av vad han vill göra med partiet. Två saker är tydligt, han är mot RUT och han ogillar det rödgröna experimentet. Det blir saker som man kan fundera kring när det kommer till rödgrönt samarbete. Han se möjligheter mot mitten, mot forna kamrater som Folkpartiet och Centern. Men Maud och Co kommer inte se en RUT-motståndare med blida ögon. Ej heller en person som tror att socialdemokratin återigen kan bli det där 40-45-procentspartiet, tillräckligt stora för att regera på egen hand.

Varför kommer jag hela tiden tillbaka till RUT? För mig är det en fråga om för eller emot jobb, speciellt i en sektor som tjänstesektorn som andas tillväxtpotential. Allt mer köpstarka människor efterfrågar mer av tjänster när de lägger sitt vardagspussel. Då blir det intressant med den person som nu föreslås i det beryktade VU - Verkställande Utskottet. Lena Micko är en RUT-anhängare. Jag bugar och bockar, frågan är dock hur mycket som hon kommer få gehör i den frågan i VU.

Dock är det en tur åt vänster som nu inleds för socialdemokratin. Nu var det många som förväntade sig en annan Lena, nämligen den bloggaktive Lena Sommestad, en favorit på vänsterflanken. Nu blev hon inte något namn i slutskedet av partiledarprocessen, men Lena Sommestad har säkerligen sina dörrar på vid gavel.

Håkan Juholt har fått ett lag som han kan hantera efter sina egna intressen. Något annat hade varit oförklarligt. Dock är det den stora frågan, är det vänstersvängen som Socialdemokratin behöver? Kanske för sitt eget välbefinnande, men för väljarna desto mindre. När gamla trotjänare för den socialdemokratiska högerpolitiken kastas ur eller under starka krav tvingas bort, tar en ny maktordning plats. För socialdemokratin är det nu vänstersvägen som är raka vägen framåt.

Media: AB, AB, AB, DN, DN, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvT, SvT.

JAS - en medverkan av stor betydelse

Det skulle kännas konstigt om inte Sverige fick förfrågan att delta i den FN-sanktionerade aktionen gentemot Libyen. Enligt uppgifter kommer Sverige få förfrågan att delta inom de närmaste dagarna. Det är bara en tidsfråga enligt källor innan den officiella förfrågan kommer. Det i en tid där Sverige agerar passivt i frågan. När frågan kommer bör det rimligtvis bara finnas ett svar, nämligen att Sverige skyndsamt inställer sig till världssamfundets förfogande.

I detta läge blir Sveriges position av betydelse då vi får ett kvitto på hur Gripen kan agera i skarpa situationer. Det är just denna situation som kan vara avgörande för Gripens framtid och dess potential till fler köpare. Att Sverige ska delta i den FN-ledda operationen i Libyen både i detta skeende samt i ett skeende för att säkerställa en stabil övergång när Khaddafi har bortmanövrerats. Det är i nuläget en tidsfråga.

Media: AB, Exp, SvD.

söndag, mars 20, 2011

Hvad vhilja Juholt?

Håkan Juholt har sedan dagen som han utsågs av valberedningen till partiledarkandidat hållit en tämligen låg profil gällande vad han vill med socialdemokratin. Det mest önskvärda för en som ser fram emot en ny ledare är att få reda på vad denne vill. Hittills handlar valet som det brukar sig inom socialdemokratin, prioriteten ligger på att hitta en ny partiledare efter vem som ombuden tycker bäst om, inte efter vad de tänkbara kandidaterna har för vilja. Att välja partiledare inom socialdemokratin ter sig mer som ett sakpolitiskt vakuum, personen är viktigare än politiken.

Håkan Juholts framträdande har inte inneburit en särskilt markant förändring hos socialdemokratin opinionsmässigt. Räddningen för en för tillfället anonym Alliansen är just att det råder ett sakpolitiskt vakuum från socialdemokratin. Det brukar vara ett en fördel för oppositionen, när de inte behöver prata politik och går det tämligen bra för dem. Eftersom vi har en Allians som inte har pressat dem särskilt mycket på vilken politik de vill driva har de kommit ganska lätt undan.

Därför kommer mycket av mina funderingar ligga i vad egentligen Håkan Juholt vill med Socialdemokratin. Kraven kommer från olika håll inom socialdemokratin, därför vore det intressant att se var Juholt står i dessa frågor.

Kvittingssystemet
Socialdemokraternas gruppledare Sven-Erik Österberg vill släppa in Sd i kvittningssystemet. Trots Sd:s förhållande till regeringsblocket och att de i nio av tio fall röstar med regeringsblocket (ungefär lika ofta som de rödgröna röstar med regeringsblocket) är Sverigedemokraterna ett oppositionsparti likt S-V-Mp. De rödgröna partierna bör finna sig i att Sd är en del av oppositionen oavsett vad de har för politiska ståndpunkter. Att lösa kvittningsproblematiken inom opposition är en utmaning för just S-V-Mp-Sd. Vad tycker egentligen Juholt i frågan?

Kraven från S-Kvinnor
Tre framträdande s-kvinnor går ut med sina krav på Juholt. Två tydliga punkter är föräldraledigheten och barnfattigdomen. Vi vet att socialdemokratin har anpassat statistiken i den senare frågan bara för att den ska förstärka deras argumentation, trots att barnfattigdomen har minskat under 2000-talet. Frågan är vad Juholt vill i frågan, om han vill minska skillnaderna mellan att leva på de lägsta lönerna och leva på bidrag, vad han villa göra åt de disponibla inkomsterna för de med lägst inkomster, se jobbskatteavdraget.

En annan tydlig punkt i S-kvinnors söndagsutspel är just den om föräldraledigheten. S-kvinnor är i den här frågan ett tydligt vänsteralternativ där de sedan länge har drivit kravet om delad föräldraledighet. Vill Juholt gå detta tillmötes och än mer diktera föräldrars ledighet med sina barn?

Frågorna från partiinterna och motståndare är många. Trots det fortsätter Håkan Juholt med sin låga profil. Det håller förstås inte i längden. Den kommande helgen vet vi vad han har för inriktning på sitt ledarskap. Då kommer vi att sitta och bedöma honom efter detta och inte längre fråga oss vad han vill. Om vi nu får de svaren.

Media: AB, DN, DN, DN, Exp, SvD, SvD.

lördag, mars 19, 2011

Städning sker bäst från över(s)ta trappsteget

Trots att titelrubriken är lånad utav en som ibland har det lite svårt att folk tar text från honom, som min gode vän Tokmoderaten, tar jag mig tacksamt för mig utav denna passande rubrik. Eftersom nu valberedningen nu tycks göra lite av det som kanske skulle kunna andas lite förnyelse och städa ut det där lite sista utav den gamla Perssonska eran, kanske det blir lite storstädning i toppen. Thomas Östros och Ylva Johansson ställs utanför det beryktade Verkställande Utskottet.

Personligen kan jag känna en gryende sorg inför att tvingas säga farväl till två så pass perfekta valarbetare till Alliansen som Östros och Johansson. Thomas Östros har gjort det till en gimmick att gnälla på allt som finansminister Anders Borg säger och även det som Anders Borg inte säger. Personligen börjar jag förstå att valberedningen har kommit till insikt att matchen mot farbrorn med hästsvans och ring i örat inte går att vinna med herr Östros.

Ylva Johansson skulle jag kunna vara än elakare mot, inte minst med tanke på den bild som kommer upp i mitt huvud när snacket om politikers look alike kommer på tal. Jag håller den för mig själv. Vad kommer man sakna där? Ylvas ständiga oförmåga att hålla sig sansad i en direktsänd tv-debatt är något som skänker en politisk motståndare lite förhoppning.

Trots allt finns det en rad personer som kanske borde åka ut i samma handtag med sopkvasten. Att notera mina goda bloggkollegor i Netrootskollektivet har bjudit på en och annan öppen irritation mot ledande socialdemokrater oförmåga att ta sitt ansvar för valnederlaget är en intressant punkt. Numer tycks Netrootskollektivet och andra socialdemokrater befinna sig i ett lite mer nordkoreanskt tillstånd där efterträdare Juholt ska försvaras mot allt som motståndare som mig som så kallade ekokammare på högerkanten. Jag visste det, det gick inte att undvika att skriva det.

Men förstås blir det en sorglig betraktelse till två perfekta Alliansvalarbetare som Östros och Johansson som enligt uppgifter får lämna in. Det städas i allafall lite på de översta trappstegen. Hur mycket ordförande Andnor vill svepa med sopkvasten blir en intressant betraktelse inför nästa veckas extrakongress.

Media: AB, DN, Exp, GP, SvD, SvT.

Jämtin ska inte få klä mina barn


Bara tanken att skoluniformer skulle vara något som skulle kännas som retro i den svenska skolan, får en lite att rysa. Trots allt finns tanke runtom i politikersfären, från kristdemokrater till socialdemokrater. Jag skulle kunna ha hängt upp mig på det faktum att mina Allianskamrater har företrädare som har en vilja att införa skoluniformer. Men eftersom Carin Jämtin, Ibrahim Baylans efterträdare som partisekreterare för Socialdemokraterna nu tycks göra sig till en tydlig förespråkare för uniform i skolan är det just detta som jag kommer fokusera på.

Att socialdemokratin ibland har en dold agenda med pekpinnar, värre än de som utbildningsminister Jan Björklund gör sken av med sin katederdisciplin, har varit tydlig genom historien. Grunden i det hela talar om liktydlighet. Alla ska ska stöpas i en och samma form, alla ska läsa i samma takt oavsett individuella förutsättningar, alla ska nu enligt en vilja från Carin Jämtin också se likadana ut.

Men jag är i en helt annan tankebana. Just skolan brukar få mig att leva ut mina mest liberala tongångar. Skolan ska vara en levande plats för lärande och praktik. Elever som stöps efter vissa ramar är inte den melodi som bör sökas. Eleverna anpassas inte efter skolan, skolan anpassas efter eleverna.

Om nu Jämtin vill stå för sin åsikt återstår att se. Hon kanske inte förväntade sig att detta skulle blåsa upp nu. Jämtins vurm för att använda folks skattepengar till allt annat än kommunal kärnverksamhet, som tunnelbanebutlers och könsneutrala toaletter kompletteras med synen på att Carin Jämtin nu vill klä ungdomarna i den svenska skolan. Jämtin ska dock inte få klä mina barn och för min del får gärna hon och socialdemokratin fortsatt hållas utanför klasrummen.

Kärnkraften är ingen genusfråga

Egentligen har jag svårt för opinionsmätningar i allmänhet, speciellt när de görs i affekt av en rad händelser som har ett direkt samband med undersökningen. Det är inte förvånande att undersökningen som togs fram av SvT inför Debatt i torsdags, visade på ett ökat motstånd, dagens nya SIFO beställd av GP visar inte heller på något förvånande. Hela mätningen är en affekt på den rådande situationen i Japan, därför blir inte mätningen riktigt kvalitativ.

Det som nu kommer fram i debatten känns ännu mer märklig, att detta skulle vara en genusrelaterad debatt. Eftersom jag allmänt har svårt till genusaspekten, speciellt inom den högre utbildningen, blir just genusaspekten inom kärnkraftsdebatten lite märklig. Solveig Tärnström började i torsdags med att kalla kärnkraften för "en manlig teknik", Martina Krüger på Greenpeace fyller på i hennes ställe. Det blir ju lite lustigt, inte minst med tanke på att den kärnkraftsförespråkare som gjorde störst intryck på mig i veckan var just en kvinna.

Det är just därför som debatten blir lite förvånande och missvisande. Människor reagerar i affekt av aktuella händelser. Att i detta läge använda opinionsundersökningar blir inte rättvisande, och detta skriver jag inte för att de går emot min egen åsikt. Att fråga en människa om kärnkraften efter Fukushima är som Maggie Thauersköld Crusell sade i torsdags, det är som att fråga en människa som har överlevt en flygkrasch. I det läget finns pessimismen. Det är dock hur inställningen är till det hela när saker och ting har lugnat ner sig. Det är tråkigt om händelserna nu skulle leda till att inte gamla svenska reaktorer ersätts med nya och säkrare.

Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, Exp, GP, GP,SvD, SvD, SvT.

fredag, mars 18, 2011

I grevens tid säger FN ifrån


FN firade tydligen med fyrverkeri inatt för att manifestera sin resolution gentemot Gaddafi och Libyen. Frågan är inte om de borde skämmas istället för att fira. Situationen har kraftigt försämrats under omvärldens överseende. Ingen har viljat göra något innan FN har satt ner foten. Det är ibland priset när man litar på en oerhört korrupt och stelbent organisation som FN är. Nu är resolutionen tagen, om den kommer för sent eller om det fortfarande finns en chans är den stora frågan.

Gaddafi har under den senaste veckan suttit i en bra sits för honom själv. I skymundan av medias och västvärldens fokus mot den humanitära krisen efter jordbävnings/tsunamikatastrofen i Japan med de efterföljande problemen med i Fukushima, där har Gaddafi utnyttjat situationen för sin aktion gentemot de stridande.

I den stunden har USA och andra ståt berett att agera gentemot Libyen och Ghaddafi. Med den försiktighet som de har iakttagit inför FN:s agerande och förmåga att säga ifrån har tyvärr sinkat mycket av möjligheterna att agera i tid. Huruvida detta stärker exempelvis USA:s förtroende inför FN blir något att spekulera kring. Det viktigaste trots allt är att ett agerande nu kan ske från omvärlden.

Situationen är väldigt kritisk för de stridande upprorsmännen eftersom Benghazi, fästet för upproret är nära att falla för Gaddafis styrkos. Det är just denna situation som får en att undra om inte resolutionen kom försent. FN är väl medvetna om hur situationen har utvecklat sig de senaste dagarna. Men i brist på handlingskraft, i brist på fokus när andra händelser tar uppmärksamhet, detta är talande för en organisation som FN. Endast Ghaddafi har något att glädjas åt att omvärlden fick något annat att fokusera mot.

Bloggar: Ekonomisten, Hell-man, Peter Johansson.
Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, Exp, GP, SdS, SvD, SvD, SvD, SvD.

torsdag, mars 17, 2011

Kärnkraftsmotståndarnas härdsmälta

Jag noterar att den udda debatten om svensk kärnkraft alltjämt fortsätter. Uppenbart störde sig folk på att jag såg debatten som cynisk. Jag kan dock vidhålla faktum, att använda tiotusentals japaners lidande för sina egna syften är en cynisk handling. Personligen hade jag sett att fokus riktades mot hur man hindrar ytterligare skadeverkningar. att politisera humanitära katastrofer är både cyniskt och smaklöst. Jag möter också en del inlägg som är i en helt annat linje.

Tar man de historiska kärnkraftsincidenterna i beaktande är de trots allt i parantes mot övriga allvarliga händelser på energiområdet. Exempelvis finns händelserna i Banqiao som krävde nästan 200 000 människors liv när en vattendamm brast efter en period av ihållande regn. I jämförelse med Tjernobyl där ca 4 000 miste livet är Tjernobyl trots dess verkningar i underkant när det kommer till dödsoffer. Ytterligare uppförande av vatenkraftdammar i Kina har gjort att miljontals människor har tvingats fly. Jag såg på kommunisternas blogg att vattenkraft var något som man borde satsa på. Kanske fick de inspiration från de stora folkfördrivande byggena i just Kina.

Trots allt är det faktum att svenska kärnkraft trots sin ålder är säkra. Att de också befinner sig i ett område som inte är utsatt för vare sig jordbävningar eller tsunamis är också att ta i beaktande. Dock är ett faktum talande, den om att det under nära trettio år har varit förbjudet att i Sverige forska kring just utveckling kring just kärnkraften. Utveckling av den svenska kärnkraften är en vital punkt.

Just debattartikeln i Dagens Nyheter beskriver vikten av att ständigt utveckla kärnkraftstekniken. Det är ett av benen i energiöverenskommelsen, att kunna ersätta de gamla reaktorerna med nya. Detta möter förstås motstånd från de som tycker det är bättre att strypa nästintill hälften av eltillförseln och kraftigt hota svensk basindustri och dess överlevnadspotential i Sverige.

När det kommer till situationen i Japan är läget fortsatt kritiskt. När svenska kärnkraftsmotståndare springer runt och andas morgonluft, kämpar Japan alltjämt med att förhindra ytterligare skadeverkningar. Det är just detta deras situation som utnyttjas i en alarmistisk debatt där personers lidande ska användas i egna personliga syften.

Media: AB, AB, AB, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD.

onsdag, mars 16, 2011

Den rödgrönbruna alliansen fann varandra igen

När man inte kan få igenom löntagarfonder kan man alltid gå en mellanväg. Staten ska fortsätta äga företag och Rödgröna-Sd fixade biffen. I sig är det inte förvånande, men det här är priset, Alliansen förlorar hellre voteringar än att söka stöd hos Sd. Trots att de rödgröna gjorde det till ett av sina tydligaste löften under valrörelsen att inte ge Sd inflytande, fick vi se sveket idag ännu en gång.

Det här är förstås en fråga av djup ideologisk grund. De rödgröna ser de statliga företagen som budgetposter snarare som företag som har möjlighet till fritt ägande, fritt från statligt inflytande. Argumentationen där var rätt tydlig. Att köra retropolitik och föredra gå emot ett beslut om minskat statligt ägande är förstås ett beslut helt i de rödgrönas viljeinriktning.

Men det var dock dagen då datalagringsdirektivet frös inne ett år. Sverige riskerar dryga EU-böter, en i sig helt onödig utgift för den svenska staten. Men förslaget borde inte ha genomdrivits. I grunden är detta ett EU-direktiv och tyvärr står Sverige skyldigt att implementera det. Det är förstås jobbigt att genomföra något som inte borde ha genomförts. Debatten som förs kring direktivet är en fråga som bör drivas på EU-nivå. Det är där frågan har sin grund.

Men med den småbeska smaken i munnen får man nu inse de rödgrönas svek ännu en gång. Det är förstås glädjande i sig att Alliansen inte faller för prestigen och sträcker ut en hand till Sd. Det hade dock varit glädjande om de rödgröna hade hållit på sitt löfte. Detta är förstås inte mycket värt numera. Riksdagen gick emot ett minskat statligt ägande. På något sätt vann friheten en pytteliten seger men gjorde en än större förlust. Den rödgrönbruna alliansen gjorde detta möjligt.

Media: AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, SvT, SvT.

Hur länge kan Ohly hålla sig kvar?

Enligt uppgifter ställer sig ytterligare ett distrikt sig bakom Jonas Sjöstedt som ny partiledare för Vänsterpartiet. Förklaringen är tämligen enkel som självklar:

""En partiordförande som lett partiet genom fem raka förlustval bör inse att det är dags att lämna uppdraget. Vi anser att Jonas Sjöstedt är synnerligen väl lämpad som ordförande för Vänsterpartiet, ensam eller tillsammans med någon annan, och nominerar honom för uppdraget."

Frågan är bara, hur länge ska Ohly klamra sig kvar vid partiledarposten? Det är uppenbart att fler medlemmar och distrikts nu kräver att han träder tillbaka. Den kommande partikongressen kan bli ett nervpiller för Ohly. Det är dock han som tar risken, att försöka sitta kvar och riskera ett förudmjukande nederlag eller med högburet huvud lämna in redan före kongressen. Om han nu inte känner att han har en majoritet av ombuden bakom sig.

tisdag, mars 15, 2011

Hur långt ska vänsterns cynism gå?

Efter några dagars ofrivilligt blogguppehåll tar jag tangenterna till orda igen. Det är inte lätt att kunna fokusera på något annat än den kris som råder i Japan. Den stigande solens land fick sin kris i Kinderäggformat, en jordbävning, en tsunami och nu en en rad kärnkraftsincidenter. Det absoluta fokus som ligger på denna katastrof borde vara att hålla nere skadeverkningarna. Japan är ett utsatt land. Därför tas detta i beaktande i säkerhetsarbetet. Dock är denna rad av händelser något som trots allt var svåra att förutse.

Dock finner jag det mest tragiska i denna rad av händelser. Fokus flyttas allt mer från konfliktens Libyen till krisens Japan. I skymundan av medias bevakning kan Khaddafi fortsätta sitt maskineri mot de motståndsmän som håller stånd mot regimen. Till råga på allt när fokus skiftas, får vi en nationell kärnkraftsdebatt som ibland tar sig onormala proportioner.

Det som fick mig att höja på ögonbrynen var Johan Westerholms inlägg från idag. Det är främst ett stycke som får mig att förundras:

"Att skjuta upp debatten i likhet med vad DN Ledare, ledande folkpartister och en och annan orolig centerpartist vill är att spotta japanerna i ansiktet. Det är ett patetiskt agerande vi nu ser från framför allt borgerliga opinionsbildare och politiker."

För mig är det helt tvärtom. Att som Johan Westerholm använda en nationell kris på andra sidan jordklotet för att initiera en svensk inrikespolitisk debatt är inget annat än att spotta japanerna i ansiktet. Att lägga fokus på en debatt om svenska kärnkraftverk och dess förutsättningar istället för att fokusera på utvecklingen i Japan är ett cyniskt spel av kärnkraftsmotståndare. Som anhängare till kärnkraften hade jag förstås varit försiktig i denna stund. Men när kärnkraftsmotståndare använder händelserna i Japan för att plocka billiga inrikespolitiska poäng går det inte att undvika.

Vi kan gott och väl lägga fokus på att debattera den svenska kärnkraften, men inte politisera humanitära kriser som görs för tillfället. Svensk kärnkraft ska genomgå de strängaste krav som går att ställa på dem. Ingen reaktor ska få drivas utan att kraven upplevs. Men att använda en humanitär katastrof som den som sker i Japan för att initiera en debatt är en cynisk och trångsynt handling av den svenska vänstern. Att ta tiotusentals drabbade japaner som gisslan för en svensk inrikespolitisk debatt är inget annat än att spotta japanerna i ansiktet. Hur långt ska egentligen cynismen i denna debatt gå?

Media: AB; AB, AB, DN, DN, DN, DN, Exp, Exp, Exp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvT.