söndag, mars 25, 2012

Än mycket kvar att bevisa

Ytterligare en utmanare, ytterligare en prövning står vår luttrade statsminister inför. Återigen speglas bilden av en utmanare, så förträfflig att Reinfeldt själv borde känna sig osäker på sin roll och sin framtid. Mantrat har spelats upp tidigare, under Sahlin och under Juholt. Tron att Reinfeldt skulle vara lika nervös nu med ytterligare en utmanare. Trots det förändras inget, trots att vi i nuläget befinner oss i en situation där läget är osäkert och flertalet partier nu vill brösta upp sig är läget i sig oförändrat. Likt det nya S-ledarskapet har även Alliansen mycket kvar att bevisa.

Det är snart tio år sen som projektet med Alliansen och Nya Moderaterna tog form. Det var det som ledde till det paradigmskifte i svensk politik som gjorde att socialdemokratin efter över 70 års dominans nu fick se sig besegrade. Sex år senare diskuteras framtiden för borgerligheten. En något märklig diskussion om att de existerar en trött allians med få svar på framtidens utmaningar existerar. Det tåls att säga, det finns också en handlingsförlamning i en opposition som trots de parlamentariska förutsättningar som existerar inte har åstadkommit vad de har haft förmåga att åstadkomma.

Arbetet med att forma en en borgerlig agenda, eller en agenda för Alliansen är långt ifrån färdig. Efter 2006 skedde en vändpunkt, fler beslut skulle förflyttas från politiker till människor, människor skulle få större inflytande över sin egen inkomst, valfriheten över de välfärdsverksamheter som människor tar del av skulle öka. Trots de förutsättningar som har existerat, en internationell finansiell svacka som slagit undan många arbetstillfällen, har en rad förbättringar skett. Sysselsättning har ökat, sysselsättningsgraden har ökat och människor har fått mer kvar av sin egen inkomst i plånboken.

Vad som nu sker framöver är den viktiga frågan. Arbetet är långt från färdigt, vare sig inom Alliansregeringen eller inom Moderaterna. Annie Lööfs utspel under veckan om ingångslönerna var ett utspel som i sig som pekade på en fortsatt förändringsvilja, oavsett om inställningen till Lööfs utspel. Det är i sig positivt med utspel likt Annie Lööfs, trots allt är  inställningen hos undertecknad är respekten för att avtal ingås av arbetsmarknadens parter. Trots allt har Annie Lööf inte hycklat med sitt förslag, enligt vissa "stått över flosklerna". Just reservationslönen i sig skapar problem då den pressas upp över nivåer som en arbetsgivare är beredd att betala för ett oprövat kort. Fler behöver inse problemet med små skillnader mellan oerfaren och erfaren personal, inte se det här som ett försök till att dumpa löner.

Men just utspel likt de som Annie Lööf nu gör är ett bevis på det som behövs. I sig har frustrationen ibland varit stor hos Alliansens partier som hamnat i skymundan bakom Moderaternas framgångar. Vad som nu sker är i sig bra för Alliansens fortsatta utveckling. Det speglas ibland som splittringar, men ett samarbete kan också spricka på grund av ren tristess. Att enskilda allianspartier stökar runt kan ses som ett sundhetstecken på att samarbetet ständigt måste vårdas och utvecklas. Alla vet att samarbetet är den enda förutsättningen för att kunna bära regeringsförtroendet. Annars går vi tillbaka till den situation där socialdemokratin bär upp regeringsinnehavet.

Det är således inte bara Stefan Löfven som har mycket att bevisa vad han har att åstadkomma. Det sägs att Löfve har skapat förtroende genom att prata om den fråga som kommer avgöra kommande valet. Där vet både han och andra att de konkreta beskeden fortfarande är att vänta på. Tystheten är vad som regerar och som skapar förväntningar. Parallellt finns ett allianssamarbete som fortsatt behöver utvecklas. Det är som sagt två parter som har mycket kvar att bevisa.

Bloggar: AnnarkiaDHEHögbergJohanKent, Tokmoderaten.
Media: ABABDNDNExp , ExpSvDSvD.