torsdag, mars 15, 2012

När samhällets stöd smetar ut även till de som inte behöver

Rädda Barnen har släppt sin rapport om hur barnfattigdomen utvecklar sig i Sverige. Nu märks även effekterna av den finansiella kris som slog undan många jobb i Sverige. Dock är fattigdomen på de nivåer som var 1997, men än är det långt kvar. Frågan som folk behöver ställa sig, är det inte dags att ställa sig frågan kring varför bidragssystemen inte är mer utformade för att hjälpa de mest utsatta.


Just barnbidraget är en konstruktion som är generell och som inte tar hänsyn till hushållens ekonomiska situation. Alla oavsett ekonomisk standard får det. När Prinsessan Estelle föddes, twittrade Dan Eliasson, generaldirektör för Försäkringskassan grattis och meddelade datum för utbetalning av första barnbidraget. Lite skämtsamt, men det är inte fallet att Prinsessan Estelle är i direkt behov av just detta.

På vissa håll görs det sken av att förändringarna i a-kassa och sjukförsäkringssytemet skulle vara en bidragande faktor. Den som skriver detta, bör ta i beaktande att antalet inkomstfattiga i det inkomstslaget ökade kraftigt mellan 2000-2007, trots att nivåerna i tex a-kassan höjdes under 2002. Under 2007 bröts kurvan i en positiv riktning, denna graf finns inte med i årets barnfattigdomsrapport, man kan fundera kring varför. Trots det bör frågan ställas, om högre a-kassenivåer inte leder till att det blir färre inkomstfattiga i detta inkomstslag, varför anser man då att höjningar i nivåer skulle hjälpa denna gången?

Rädda Barnens rapport speglar just 2009 och effekterna av en djup ekonomisk kris. Många av de åtgärder som genomfördes 2010-2012 för att hjälpa ekonomiskt utsatta och dämpa effekterna av krisen speglas inte i dessa siffror. Där får vi vänta några år för att se vad dessa åtgärder ger för effekt.

Arbete och egen försörjning kommer som tidigare vara den mer långsiktiga vägen ut ur fattigdom. Rädda Barnen föreslog på ingen punkt hur incitamenten för arbete ska stärkas och hur fler jobb ska växa fram. Trots förslaget om höjt underhållsstöd till ensamstående som inte höjts sedan 1997 innehåller förslagen rena önskningar om en ökad bidragspolitik. Lösningarna förvandlas från långsiktigt problemlösande till kortsiktigt kreativt bokförande.

I de fall som det pekades på igår, är just debatten om behovet av samhällets omfördelningssystem kan formas till att vara mindre generella och mer riktade. Översynen av försörjningsstödets funktion för att minska marginaleffekter när man tar ett arbete, riskerna med inlåsningseffekterna i föräldrapengen hos nyanlända invandrare som är i behov av etablering och som riskerar delaktigheten i samhället, där finns det behov.

Den lågsiktiga diskussionen som bör tas är hur de omfördelningssystem som finns blir mer riktade och inte mer generella. På ett sätt sätter Rädda Barnens rapport fingret på att mer behöver göras. Det är dock frågan hur man vill hantera den, med kortsiktig kreativ bokföring eller genom långsiktigt problemlösande. Den kortsiktiga aspekten kan vara att slänga H&M-grundaren Stefan Persson ur landet för att få statistiken att se bättre ut, eller så fokuserar man på hur fler ska kunna ta lämna bidragsberoende och få ett eget arbete med egen försörjning.

Bloggar: Roger Jönnsson, Reflektioner AllteftersomUlla AnderssonMarlene Burwick, Peter Andersson, Annarkia, Göran JohanssonLO-bloggenAlliansfrittRasmus LeneforsMitt i StegetGabrielles bloggPeter Högberg.
Meida: DN, NASvD.