söndag, april 22, 2012

När ska Löfven prata om att jobba till 75?

Det är märkligt att man ena dagen är hundra procents arbetsför, men dagen därpå kan vara noll procents arbetsför och pensionär för all framtid. Något i det nämnde Bodil Jönsson på sin blogg. Att man som person plötsligt en dag inte skulle vara önskvärd eller eftertraktad längre är i sig märklig. Tanken om arbete som en del av ens liv bör diskuteras än mer. Att många unga är utan arbete är en nutida utmaning, attityden mot äldres vilja och förmåga att delta i arbetslivet även utöver den tid som förväntas av dem rent åldersmässigt, är en framtida utmaning.

Tankarna växer fram efter en föreläsning av Thomas Fürth från Kairos Future på Stockholmsmoderaternas vårkonferens. Fürth har en gedigen erfarenhet inom framtidsstudier och förmågan att visa på de utmaningar som vi ställs inför i framtiden. Just den utveckling som sker, när vi lever längre, men förväntas kunna försörja oss längre trots att den andel av vår livsperiod som läggs åt eget arbete minskar, det är en utveckling som är ett hot som kan bli verklighet om vi inte tar tag i denna utmaning här och nu.

Det är tråkigt att Fredrik Reinfeldts utspel för några månader sen möttes med medvetna misstolkningar. Utspelet i sig pekar på vikten av att debatten behöver tas och inte skjutas i sank av de som varken vill eller vågar ta diskussionen. Testballongen från Reinfeldt var en bra testballong, det tråkiga var att få greppade tag i den och valde istället att missförstå utspelet, medvetet som omedvetet.

Anledningen till intresset är Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons utspel tidigare i veckan. Där kom insikten om att (S) hade varit dåliga på att visa vikten på människors eget ansvar att göra sig anställningsbara. Att kräva sin rätt och göra sin plikt är ett gammalt S-mantra, nu blir det utspelet rätt intressant i och med att människors förmåga att göra sig anställningsbara bör kombineras med debatten om hur vi också ställer oss till arbete längre fram i livet.

Rent allmänt tycker jag att arbete i äldre dar negligeras allt för mycket. Människor som vill arbeta längre ska få möjligheten att göra det. Tankarna går till en berättelse om en man som älskade att arbeta. En dag kom arbetsgivaren till honom och satt de inte behövde honom längre, trots att mannen ville arbeta hur länge han ville. Den livsglädje som fanns i att gå till ett arbete försvann, mannen dog inte många år efter sin pension. Han hade blivit av med det som skänkte honom glädje, att arbeta. Tristessen av att inte få arbeta gjorde mannen deprimerad, depressionen tog livsglädjen ifrån honom.

Det är just detta som ger en bild av att det finns människor som också vill bidra i äldre dar och bör få den möjligheten. Anledningen till att den möjligheten ska ges, är att just den utveckling som sker, när människor lever längre och arbetar en längre andel av sin livsperiod, trots att förväntan finns att kunna bli försörjd hela sitt liv. Stefan Löfvens utspel om att människors ansvar över att göra sig anställningsbara är ett intressant utspel, det är bara frågan när han greppar tag i den ballong som Reinfeldt blåste upp  i början av februari. När ska Löfven prata om att fler människor bör kunna jobba till 75 år?

Bloggar: Annarkia, KentMartin, Peter.
Media: AB, DNSvD.