fredag, maj 11, 2012

Varför vill vissa bestämma var folk ska köpa mediciner?

Sedan avmonopoliseringen 2009 har antalet apotek ökat med 34 procent. Trots den stora ökningen, 74 procent av befolkningen har 5 minuters avstånd, 89 procent 10 minuters avstånd till närmaste apotek. Grunden till avmonopoliseringen var inte bara till att skapa fler s.k. apotek utan också fler inköpsställen för människor. Numer går det att köpa sin receptfria medicin på bensinstationer eller mataffärer, under tider som förut inte var möjligt.

Med avmonopoliseringen av apoteksmarknaden, öppnade sig möjligheten också för apoteken att tillgängliggöra fler typer av tjänster, som hälsokontroller till sina kunder. Den friheten till att utforma sitt utbud är en möjlighet som har tillkommit landets apoteksägare. Trots den korta tiden sen avmonopoliseringen har tillgängligheten ökat, men det finns givetvis utmaningar att ta tag i för att möjliggöra tillgängligheten i alla delar av landet. Innan reformen fanns 1 apotek per 10 000 invånare, jämfört med 1 apotek per 4 000 invånare i som Europagenomsnitt.

Gällande diskussionen om tillgänglighet till beställda, receptbelagda mediciner, råder egentligen ingen skillnad sedan tidigare. 24-timmarsregeln ska gälla samtliga apotek, det är därför som en översyn nu görs över hur apoteken efterlever den förväntade 24-timmarsregeln.

Så varför försvarar jag apoteksavmonopoliseringen? Det kan klagas på att de flesta apoteken har öppnats i storstan. Trots det tillhörde jag den priviligerade skaran som kunde få mina mediciner på obekväma tider, eftersom jag bor i storstan. Hursomhelst är det inte bara fler apotek som var syftet, utan också möjligheten för fler att tillhandahålla. Man kan ju undra varför vissa vill försvåra för människor att komma åt mediciner på obekväma tider. Varför vill andra bestämma över var människor ska få köpa sina mediciner?

Uppdatering 11/5: Varningen kommer förvisso från en av apoteksmarknadens aktörer. Nu är det inte fallet att staten har släppt apoteksmarknaden vind för våg. Det är värt att påminnas om att mediciner inte är vilka varor som helst. Detta handlar således om en avmonopolisering, inte en fullständig avreglering. I fall staten känner ansvar för att tillgången till medicin, tar de ansvar för att människor på landsbygden har tillgång. Det är inget som inskränker min och andras möjlighet att kunna köpa sin medicin, närsomhelst och på andra ställen än ett vanligt apotek.