måndag, april 30, 2012

(S)köna maj välkommen!

Vaknar upp, en dag innan den för arbetarrörelsen stora dagen. Under många år har det varit svårt att få det motiverat varför ett parti som Socialdemokraterna ska ut och demonstrera mot många av de orättvisor som de själva har varit med och skapat. Nu finns mer förklarliga förutsättningar, i och med att de inte längre innehar regeringsmakten. Men det är fortsatt en agenda mot vad de själva har åstadkommit.

Sedan den nya socialdemokratiska ledningen tog vid, har fokus på arbete blivit än större. Jag glädjs åt det faktum att fler öppnar ögonen åt den fråga som är avgörande för både ekonomi och välfärd. Trots de senaste årens svårigheter, talar bilden sitt tydliga språk. 200 000 fler i sysselsättning, ökad sysselsättningsgrad i samtliga åldersgrupper (SCB AKU).

Nu försöker Socialdemokraterna göra arbetets lov till sin profilfråga igen. Som moderat skulle jag vilja fråga hur en politik för för i arbete stavas till att göra det dyrare att både anställa dem och göra det dyrare för företag att bedriva sin verksamhet.

Runtom i landet kämpar tusentals restaurangföretagare med sin vardag. Jag har lyssnat på deras tankar om vardagen. Där finns önskan om en gynnsammare vardag, att slippa sköta den operativa verksamheten varje dag i veckan, att slippa vara den som är först på jobbet och sist därifrån på kvällen. De som vill kunna ha råd att anställa den där extra personen som kan sköta driften och underlätta vardagen för de som driver verksamhet inom restaurangnäringen.

Slaget mot dessa är tydligt. Genom att ta bort den halverade restaurangmomsen, vill Socialdemokraterna slå mot de tusentals restaurangägare, långt ifrån Max och McDonald's neonskyltar, som försöker underlätta sin vardag och sin verksamhet som de bryr sig så mycket om.

När slaget ens har tagits emot, kommer nästa pungspark mot dem. När den halverade momsen är borttagen kommer den fördubblade arbetsgivaravgiften. Stora problem blir det även för kommuner och landsting. Drygt 3 miljarder i ökade kostnader och 5 000 tjänster (RUT-utredning) inom välfärden som hotas av en reform som de inte ännu har visat hur de vill kompensera för. Det finns så klart de saker som Socialdemokraterna vill demonstrera emot. Jag hoppas det finns de som vill demonstrera mot orättvisor som påpekas, de orättvisor som Socialdemokraterna vill skapa.

Som den småcyniska moderat jag är, kommer jag ge en rad tips på vad Socialdemokraterna kan demonstrera emot:
- Skaraborg: Demonstrera mot att partiet i regionen bortser från jobben och tillväxten i regionen och bortser från det beslut i regionsfullmäktige 2009 som förordade motorväg genom hela E20.
- Göteborg: Att Göteborg har fått bli ett dystert exempel gällande korruption i stadsledningen. Passar inte det kan SSU också trycka på partiet som vill göra Göteborg till en tråkigare stad genom att tvinga krogarna att stänga tidigare.
- Sundbyberg: Nedskärningar i skolan. Indragande av stödet till de mest behövande barnen. En av Sveriges sämsta kommuner gällande äldrevården.

Gynnsammast förutsättningar med saker att demonstrera emot är väl ändå Gävle:
- Rekordhögt utbetalande av socialbidrag i kommunen.
- Riksledande i att vräka barnfamiljer.
- Regionen med Sveriges kanske sämsta företagsklimat.

Faktum är att partiet på dessa områden skulle demonstrera mot orättvisor som till stora delar har orsakats av dem själva. På nationell nivå har det blivit lättare att motivera 1 maj. Men att gå ut och demonstrera för arbete, men driva en politik som är emot arbete, som skulle ta ifrån de som behöver den mest, de unga för att finansiera sin utökade bidragsagenda, är just andra sidan av myntet. Det är en dag att manifestera mot orättvisorna. Men i många fall är de orättvisor som de själva har bidragit till.

Bloggar: AnnickaKent.
Media: AB, ABDN.

söndag, april 29, 2012

Vänsterns skattepopulism betalas av någon annan än bankerna

Det är inte första gången som Ulla Andersson och Vänsterpartiet vill beskatta bankerna ytterligare. Antingen är det i form av transkationsskatt, eller bara en ren skatt på vinsterna som bankerna gör. Men som alltid är det en övertro som finns i ambitionerna hos Vänsgterpartiet.

Problemet med skatter är inte att någon trycks till. Det stora problemet är att i frågan om företag eller banker, blir det konsumenten som kommer att få betala i slutändan. Ulla Andersson kan förklara för bankkunderna varför de ska indirekt ska få betala för Ulla Anderssons skattepopuulism.

Ifall Ulla Andersson tycker det betalas för lite skatt, kan hon se till att hennes hemstad, där hennes parti styr betalar sin del till staten.

Bloggar: Jens.
Media: SvD, SvT.

lördag, april 28, 2012

Att bry sig mer om en metadebatt

Margareta Pålsson konstaterar det uppenbara, kommuner har olika behov och bör således bestämma själva hur de ska utforma sin barnomsorg på obekväma tider. 2011 hade 130 kommuner barnomsorg på obekväm tid, en majoritet av dem borgerligt styrda kommuner. Det arbetet bör således fortsätta, det ekonomiska stödet kan utformas bättre för att de ska gå dit där det finns behov men inte finns utrymme. Det arbetet pågår i form av en kommunenkät för att se varje kommuns enskilda behov.

Beslutet blev dock att redan bestämma behovet i kommunerna och begränsa deras manöverutrymme. Att man från vissa håll upprörs över att Pålsson opponerar sig mot ett majoritetsbeslut för att hon tycker det var fel, är ibland rätt förvånande. Men det är klart, om man som Peter bryr sig mer om att knäppa regeringen på näsan istället för att driva igenom politik som är ansvarsfull, förstår jag vilken debatt man väljer att ta.

fredag, april 27, 2012

Kul att Löfven får upp ögonen för regeringens Scilifesatsning

Svensk forskning är i världsklass i många områden. Som litet land lägger Sverige en oerhört stor del  på forskning och utveckling. Utmaningarna för framtiden är att göra svensk forskning mer avancerad, men också satsa på de områden som verkligen är forskningsledande och som tar det enskilda forskningsfältet framåt. Stefan Löfvens inlaga om mer Life Science är ett välkommet inslag, att han inser samma behov som myntades i regeringens ScLifesatsning.

Genom samarbete mellan Uppsala, Stockholm, Karolinska Institutet och KTH, med samarbetsavtal tillsammans med både Wallenbergststiftelsen och Astra Zeneca, ett av svensk läkemedelsindustris starkaste varumärken, skapas förutsättningarna för ny avancerad forskning som kan locka till sig forskare av toppklass.

Stefan Löfvens första riktiga viljeinriktning är Life Science. Det är lovande att han ser behovet av det området. Jag hoppas att han ser gott till den satsning på SciLifeLab som görs, tack vare både inslag från Wallenberg och Astra Zeneca.

Konsekvenserna av Astra Zenecas neddragning skapade nya tankebanor. Ett resultat är det tydligare samarbetet mellan landstinget i Stockholm och Karolinska Institutet - KI. Ett samarbete som ska se på bättre behandlingar i en rad komplicerade sjukdomar.

Det finns även en insikt från Stefan Löfven om behovet av att se till den växande gruppen av vårdkrävande patienter. Ett projekt med vårdcoacher i Stockholm har visat sig minska kostnaderna med runt 57 procent. Ytterligare ett grepp att öka livskvalitet och minska belastningen inom vårdkedjan avseende de mest vårdkrävande patienterna.

Det är ändå välkommet att Stefan Löfven ser behovet av mer Life Science. Till hösten läggs en ny forsknings- och innovationsproposition. Satsningen på SciLifelab var en satsning i helt rätt riktning. Då är det välkommet att även Stefan Löfven ser behovet kring det som nu görs något åt. Det är något annat än att komma med rena floskler.

Bloggar: Roger.

torsdag, april 26, 2012

Vad är egentligen (s)atsning på de unga?

Hur får man en satsning på 2 miljarder, samtidigt som man tar ifrån 16 miljarder att låta som en satsning på unga. Socialdemokratisk retorik kan låta på det viset, men den 16-miljardersfördyring som kommer för landets unga, kommer inte användas för dem, utan för att bygga ut ersättningssystem, de som håller människor tillbaka i både utanförskap och även fattigdom, om man ser till Rädda Barnens definition av inkomstfattigdom.

Det lär vara svårt att få ett rimligt svar på hur Socialdemokraterna anser att 16 miljarder i ökade anställningskostnader skulle underlätta för landet arbetsgivare. De som drabbas främst är landets största ungdomsarbetsgivare. De som drabbas värst är de offentliga arbetsgivare som anställer många unga. Enligt regeringens beräkningar drabbas vart femte soldatjobb i Försvarsmakten. För kommuner och landsting är fördyringen ett slag mot de institutioner som kunde ha satsat sina anslag istället för att betala tillbaka dessa till staten. Där har det senast inte synts någon kompensation.

Satsning på unga är i tiden. Dels genom att göra det billigare att anställa, ge möjligheter för att läsa upp sina ofullständiga betyg och ge möjligheten till mer arbetslivsinriktad praktik. Från socialdemokratiskt håll försöker man påvisa hur regeringen har genomfört en "slakt" av komvuxutbildningarna. Men hade de undvikit att göra en Juholtare och blanda ihop två beräkningssystem, hade de sett att enligt Skolverkets siffror, hade antalet komvuxplatser minskat med drygt 13 000 platser. Det var bara det att över 50 000 lades till i påståendet om hur mycket som hade försvunnit. Sen att det heller inte redovisas att det nu satsas en miljard mer än 2006 på vuxenutbildningar.

Det är dock nu som det påstås att satsningen på unga är en satsning på unga, när satsningen innebär att 16 miljarder tas från unga, men som inte kommer tillbaka till satsningar på unga, utan till utbyggda ersättningssystem för att andra inte ska arbeta. Det är inte hållbart argument för att påstå att gårdagens utspel är en satsning på unga.

För långtidsarbetslösa finns idag möjligheten, att till en kostnad på 3 000 kr, få en anställning. Detta genom olika former av anställningsstöd. Ett extra studiemedel för studier på Komvux eller folkhögskola. Jag hoppas även att reformen om en lärlingsprovanställning, utbildning och jobb kombinerat blir realitet snart. Satsningar på unga handlar om att satsa på dem och inte ta ifrån dem. Där är Socialdemokraterna fortfarande skyldiga. För hur är det en satsning på unga när man tar 16 miljarder ifrån dem för att finansiera annat satsningar på unga?

Bloggar: Peter, Peter.
Media: AB, DN, SvD, SvD.

onsdag, april 25, 2012

2 miljarder och ett aldrig, aldrig som blev välkommen

Två saker sätter sig på näthinnan från Socialdemokraternas skuggbudgetträff. De vill straffa en hel ungdomsgeneration, de tar bort 16 miljarder och ger hittills tillbaka 2 av dem. Magdalena Andersson, partiets ekonomiskpolitiske talesperson välkomnar även stöd i riksdagen, från Sverigedemokraterna

Socialdemokraternas förslag är ett utbildningskontrakt. Unga ska förbinda sig att både utbilda och genomgå praktik. Man kan fundera kring hur många unga som ställer sig till att plugga igen, de som varken har lust eller ork att göra detta. Det är även svårt att urskilja effekterna av en reform som denna. Bl a IFAU konstaterar att ett kunskapslyft har en ytterst liten påverkan sysselsättningen. Möjligtvis för män.

Socialdemokraterna räknar med att dra tillbaka den halverade ungdomsarbetsgivaravgiften för unga, en reform de räknar med att få in 16 miljarder kronor för. Detta för en reform som ska kosta 2 miljarder. Kompletterat med ett utbildningskontrakt finns riktade åtgärder mot unga arbetslösa. Det är bara att välkomna detta och konstatera en sak, det finns redan. Det är den frågan vad de övriga 14 miljarderna ska gå till, för att kompensera en reform som företagarna själva vill ha kvar.
  • Nystartsjobben är en nedsättning av arbetsgivaravgiften (31,42 procent) i ett år för en ung person som varit arbetslös i sex månader.
  • För en ung person går det att bli anställd för så lite som 2 b859 kronor (Källa: Regeringen)
Jag är glad att Socialdemokraterna gillar denna inriktning, men de ska inte låtsas om att dessa satsningar inte redan finns.

Det mest iögonfallande är ändå inviten till Sverigedemokraterna. Det undgick inte att notera att Magdalena Andersson välkomnar att Sd och de övriga oppositionspartierna röstar på Socialdemokraternas budgetförslag. Det är ändå häpnadsväckande att Socialdemokraterna på mindre än två år, har gått från "aldrig någonsin, aldrig någonstans" till att säga "de är välkomna att rösta på vårt förslag".

Utspelet är förvisso inte helheten. Men det väcker ändå en hel del frågor. Socialdemokraterna och resten av oppositionen är i sig bara överens om en sak. De ska straffa en hel ungdomsgeneration med att göra det dyrare att både anställa och ha unga anställda. Av det har Socialdemokraterna idag gett tillbaka 2 av 16 miljarder till de unga. Det kompenseras med riktade insatser som i praktiken redan finns, och hon välkomnar Sverigedemokraternas stöd i frågan,
  • Vad ska de 14 övriga miljarderna användas till?
  • Hur kan 16 miljarder i ökade kostnader, samt 2 miljarder i riktade åtgärder ses som en satsning på unga?
  • I vilka fler frågor kommer Magdalena Andersson välkomna stöd från Sverigedemokraterna?
Bloggar: HBT-Sossen, Högberg, MobergPartisekreteraren, Tokmoderaten.
Media: Ab, ABCorren, Dagens Arena, DIDI, DN, DN, DN, Exp, HP, NSD, SvDSvTSVT, SydöstranVT.

Vindflöjeln Sd - att straffa en hel ungdomsgeneration

Det går att spekulera kring det faktum att Sverigedemokraterna nu ställer sig bakom oppositionens vilja att avskaffa den halverade arbetsgivaravgiften, en vilja som slår mot de drygt 470 000 unga som har ett hel, deltids- eller extraarbete för att dryga ut kassan. När de tidigare ställt sig bakomreformen visar de bara på hur ryggradslösa man är, bara för att försöka få resten av oppositionens stöd för andra saker på sin agenda.

Det är budgettider och oppositionspartierna presenterar sina olika budgetalternativ. Vad som redan har skådats är en negativ inställning gentemot regeringens budgetalternativ som målas upp som alldeles för passiv och innehållslös. Nu är det ju på det viset att de stora reformerna ryms i den ordinarie budgeten som kommer i höst.

Det som oroar är den vilja att vissa nu tror att vi kan spendera hur mycket som helst. Att krisens effekter inte syns längre och att det går att köra med en låna-spenderaattityd som skulle slå mot svenska skattebetalare. Till och med i Frankrike syns det i utmanaren Hollandes agenda. Människor ska jobba mindre och gå i pension tidigare, den höga statsskulden ska byggas upp ytterligare och Hollande vill genomdriva Eurobonds som skulle slå mot de länder som tar ansvar för sina offentliga finanser.

Det som dock är utmaningarna är att bemöta de trösklar som finns för att unga ska få arbete. Genom bl a lärlingsanställningar finns ytterligare ett hjälpmedel att hjälpa unga in på arbetsmarknaden. Detta förslag ryms även i Sverigedemokraternas vilja. Samtidigt finns en vilja att göra mer riktade insatser mot de unga som stått utanför arbetsmarknaden länge. Även Magdalena Andersson (S) vill detta, hoppas de alla får upp ögonen för den reform som redan finns på området, nystartsjobbet.

Numer är det direkt inte olönsamt att anställa en ung person. Det finns möjlighet för företag att för en månadskostnad på drygt 3 000 kronor att anställa en ung person. Det som behövs ytterligare är mer riktade utbildningsinsatser som betyder något för unga. Mismatchen på arbetsmarknaden handlar mycket om arbetsmarknadsutbildningar som saknar relevans, samt de trösklar som fortsatt finns kvar.

Nu tror jag inte resten av oppositionen tar den inviten som kommer från Sverigedemokraterna. Faktum är dock att det finns bara ett gemensamt budgetalternativ, det från allianshåll. Det är dock talande för att Sverigedemokraterna nu så tydligt svänger i frågan och vill straffa en hel generation unga. nu blir även de svaret skyldiga, varför en ung generation förtjänar att bli dyrare att anställa. Vilka jobb växer nu fram om reformen i sig är meningslös enligt Sd? Det är en vindflöjelmentalitet som råder, allt för att försöka få igenom andra saker på sin agenda.

Media: SvD.

tisdag, april 24, 2012

Är det här att krama näringslivet (S)?

Foto: Tomas Oneborg/Scanpix.
Det är än för tidigt att utvärdera reformen. Trots allt är det upplyftande att se hur responsen gällande reformer upplevs. Restaurangnäringen säger sig se positiva effekter redan i detta skede. Det är förstås glädjande att de upplever på detta viset. Det som förbryllar är den inställning som råder från dem som gör allt för att svartmåla en reform, riktat mot den bland unga mest sysselsättningsintensiva näringen. En reform som deras parti i valrörelsen 2010 ställde sig bakom.

Restaurangnäringen är inte bara en av de mest sysselsättningsintensiva näringarna bland unga, den är en av de minst lönsamma näringarna. Jag har själv nära släktingar inom restaurangnäringen. Därför har jag sett hur små marginalerna är ibland. Det stora hotet som råder, är just den kostnadschock som skulle riktas emot dem ifall den halverade ungdomsarbetsgivaravgiften togs bort, eller om restaurangmomsen fördubblades. Hur det nu skulle skapa nya jobb. Svaret har inte kommit.

Ett av argumenten som emot använda är IFAU:s utlåtande. "....Om priserna inte går ner är det svårt att se var kunderna ska komma ifrån som man ska använda den nya personalen till att serva."
När jag lyssnar till aktörer inom näringen, framstår denna kommentar som tämligen verklighetsfrånvänd. Signalen från restaurangnäringens aktörer är att de som driver verksamheten, ofta utför uppgifter som kunde ha lagts på en extra anställd. Det behöver således inte handla om att besökarantalet behöver öka. Det handlar bara om att de som driver restauranger kan få extra tid att fokusera på annat, istället för att exempel sköta hela den operativa driften, eller sköta en stängning.

Alltjämt är kommentarerna gällande restaurangnäringens upplevda situation i och med momssänkningen. Kommentarerna går i tonen:

"Idag kommer restaurangföretagarna med "nyheter" kring krogmomssänkningen och påstår att 14 500 nya platser har tillkommit på Arbetsförmedlingen tack vare denna sänkning. Jag begriper faktiskt inte riktigt hur dom räknar..." - Ola Möller
Det går att säga att det inte handlar om 14 500 nya platser, utan om totalt anmälda platser sen 1 januari. En ökning med drygt 20 procent jämfört med samma period året innan.

"...det är ett j*vla statistiktrixande som vi får se och där högerns stödtrupper i ekokammaren gör allt de kan för att skönmåla den mycket bistra verkligheten där arbetslösheten blir ett allt allvarligare samhällsproblem" - Martin Moberg

"En intresseorganisation utvärderar en reform de själva lobbat fram, en reform deras medlemmer tjänar gräs på. Vem tror att den utvärderingen skulle säga något annat än ”Tjo Flöjt”?" - Röda Berget

Priset tar ändå nedanstående:
Det är inte för inte som tankarna flyger iväg när man ser Sveriges hotell och restaurangföretagares namnbyte till Visita, Själv ser jag Don Vito Corleone och osökt börjar höra fiolerna likt Gudfadern.

La Visita är visserligen en komedi film från Italien, men just namnet och det italiensk klingande tonen bör oroa även den mest erfarna.

Visita, eller SHR tackar och bockar för restaurangmomsen och lovar att inte lägga ett häst huvud i någons säng, eller konstaterar att Fredrik Reinfeldts sänkning har givit resultat” - Leines Blogg

Det sista är bara ett exempel på den inställning som råder gällande restaurangföretagen. Den senaste tiden har det talats gott om hur Socialdemokraternas nya partiledare, Stefan Löfven ser till näringslivet. Genom att lyssna till näringslivet ska partiet forma en mer effektiv jobbpolitik. Med anledning av ovanstående, vill jag bara undra; Är det här vad som kallas ett gott förhållande till näringslivet? Är det här att krama densamma?
Bloggar: Edward, Lars, Mikael.

Företagarlinjen - den utvecklade arbetslinjen

Solna hamnar återigen på första plats i Svenskt Näringslivs ranking om bäst företagsklimat. Att Trosa nu är nummer två, från plats 37 på fem år får peka på ett uppsving för en kommun som borde vara en förebild, inte minst för närliggande och bottenplacerande Oxelösund. Trots allt upplever Svenkt Näringsliv ett försämrat företagsklimat. Finansiell oro och politiska faktorer spelar stor roll för företagens upplevelse av klimatet. Företagslinjen är något som bör vara det nya nu.

Vad innebär företagens upplevda försämring av företagsklimatet? Faktum är att ett uppsving behövs i synen på företagande och den betydelse som företag har på Sverige, på dess ekonomi och på jobben. Stefan Löfven säger sig vilja ha ett bättre öga till näringslivet. Som facklig ledare visste han betydelsen av ett gott förhållningssätt till företagen, allt för hans egna medlemmars bästa och för jobben.

Nu ska han ha ett gott förhållningssätt till samma aktörer, samtidigt som hans parti hotar med en skattechock mot jobb och företagande. Det sägs att Stefan Löfven vill lyssna på företagarna när Socialdemokraterna formar sin politik. Det intressanta är dock vilka företagare som har sagt att de vill ha 25 miljarder i höjda skatter. Fördubblad arbetsgivaravgift för unga, fördubblad restaurangmoms, återigen har inget svar kommit på hur det skulle skapa nya jobb. Senast imorse kom nya uppgifter om att 20 procent fler restaurangjobb hade annonserats än samma period året innan.

Trots allt upplever företagare ett sänkt företagsklimat. Att skapa bättre förutsättningar ligger trots allt inte att nationellt göra det dyrare att vara företagare. Det förmågan finns lokalt. Exempel på det går att finna i Gävleborg, sju av nio kommuner ligger under plats 200 på listan gällande bäst företagsklimat, ingen kommun kommer över plats 100 (Ockelbo som bäst plats 106). Något säger det, när flera kommuner på ett litet område uppvisar ett sånt dåligt företagsklimat (Trots allt går Hudiksvall upp 66 platser detta år). Företagsklimat har mycket att göra med hur företag bemöts lokalt och regionalt.

Det stora glappet ligger förstås i företagens förmåga att anställa. Det stora glappet ligger i flera faktorer; fortfarande stora hinder in på arbetsmarknaden, utbildningar som man inte har haft nytta av och en arbetsförmedling som inte lever upp tillräckligt till sin uppgift, att förmedla jobb. Samtidigt läggs utbildningspolitiken om i grunden. Det är en lång process som tar tid.

Tills dess finns det åtgärder som kan genomföras här och nu. Lärlingsanställningar för de som inte har orken att läsa upp betygen, men framför allt ett helt annat förhållningssätt lokalt och regionalt till företagens potential. I en agenda för hur partierna ska agera lokalt och regionalt bör fokus ligga på vad som i den enskilda kommunen ger företagen ger de bästa förutsättningarna. Nationellt bör man nog undvika det som gör det dyrare. En företagarlinje bör rimligtvis vara det nya, både nationellt som lokalt.

Media: SvD, SvD.

måndag, april 23, 2012

Tar infrastrukturen (C) tillbaka på spåret?

Måndag morgon och ny vecka. Ny vecka innebär nya tag och för vissa känns det begreppet som särskilt relevant. Helgens debackel för Annie Lööfs del är något som Centerpartiet och Annie helst av allt skulle vilja lägga åt sidan. Strategi är A och O och relevant och konkret politisk agenda är nyckeln till framgång. Centern vill bredda sig och inte ses som ett nischparti.


Det är som näringslivs- och företagarparti som jag själv ofta vill se Centerpartiet. Varje parti äger sin egen förnyelse och har ansvar för att inte vara kvar i samma hjulspår. Samtidigt som Moderaterna söker förnyelse, både inom sitt eget parti som inom Alliansen, bär de andra allianspartierna sitt ansvar för sin egen utveckling.

Fem punkter för infrastrukturens förnyelse och utveckling, en del av den agenda som Centerpartiet vill förnya sig. Bittersocialister tror att allt går att göra här och nu, att staten ska gå in med enorma lånefinansieringar för ny infrastruktur som enligt flera handelskammare, varit eftersatt med ca 200 miljarder de senaste 30 åren. Just problemet med svensk infrastruktur är de luftslott som byggdes upp under åren och som blev ett problem för de områden som är i behov av upprustning. Det blev ett av åtagandet att betala igen de kostnader som gick åt allt annat än åt ny infrastruktur.

Regeringens senaste infrastrukturpaket och de extra satsningarna som kom förra året är långt ifrån tillräckliga för att komma igen år av eftersatt underhåll och upprustning. Till hösten väntas en ny infrastrukturproposition, en proposition som i många fall bör ha reviderats för att ta itu med de viktigaste stråken för näringsliv och persontransporter.

Centern i sig vill också breda sig som parti och locka väljare som ett brett allmänparti snarare än som ett nischparti. Det är klart att de alltid kan utveckla sin agenda inom ramen för den profil som de själva har utmärkt sig som tidigare, som ett näringsliv- och företagarparti. Det är förstås förklarligt att Annie Lööf och hennes parti söker förnyelse framgent.

Bloggar: Högberg, Mikael.
Media: ABAB, ABDNDNDISvD, SvDSvTSvT.

söndag, april 22, 2012

Barnkampanj och när Ab-ledare harvar vidare

Moderaternas barnkampanj kör igång på allvar i veckan. Runtom i landet är det tänkt att moderater ska ut till verksamheter som arbetar med barn för att få underlag till hur Moderaternas politik kopplat till barn kan bli bättre. Det arbetet har än bara börjat.


Arbetet med barnkampanjen är med fokus framåt. Just frågan om barn spänner över flera politiska områden, därför inte bara en kampanj, utan också en barnpolitisk grupp med fokus att jobba fram breda politiska lösningar och en samlad politik för barn.

Det är dock missnöjet från vissa håll som gör en lite luttrad. Vissa är missnöjda med att det inte görs tillräckligt just nu. Aftonbladet ledare är en sådan. Jag får signalen att alla perfekta förslag redan finns. Men de syns inte från Anders Lindbergs cyniska penna.

Påvisandet görs utifrån Rädda Barnens senaste rapport från i mars:

"När a-kassan och sjukförsäkringen skars ner och när människor kastades ut i Fas 3 och hopplöshet ökade barnfattigdomen för första gången på 10 år. Varför? Därför att dessa människor har barn. Svårare än så är inte sambandet." Det intressanta är att det återigen påvisas att sänkta ersättningar gjorde det sämre. Inte minst när höjningen av ersättningsnivåerna 2001 och 2002, ledde till att antalet inkomstfattiga i de nämnda inkomstslagen ökade.

Det är nämligen att kampanjen bara har börjat. Trots det tror vissa att alla svaren finns redan och att det bara är att köra. Jag kan förstå Anders Lindbergs inställning. Hela vänsterns intentioner syns inte minst i deras tågande på 1 maj. Med plakat och färdigskrivna budskap vet de vad som ska lösa samhällsutmaningarna.

Att ledarredaktionen på Aftonbldet framstår mer framstår som en missnöjd SSU-fraktion än några som för en konstruktiv politisk diskussion, är förstås tråkigt. Arbetet med att ta fram en breda politiska lösningar är mer än en kampanj, och att med inställningen "Hade Moderaterna menat allvar skulle naturligtvis propositionen varit fylld av förslag "  gör en bara förbryllad. Jag trodde att man kunde komma med en mer konstruktiv debatt. Vissa tror att det finns färdiga lösningar redan här och nu. Moderaterna har tagit tag i ett område där de vill bredda sig, det arbetet har bara börjat.

När ska Löfven prata om att jobba till 75?

Det är märkligt att man ena dagen är hundra procents arbetsför, men dagen därpå kan vara noll procents arbetsför och pensionär för all framtid. Något i det nämnde Bodil Jönsson på sin blogg. Att man som person plötsligt en dag inte skulle vara önskvärd eller eftertraktad längre är i sig märklig. Tanken om arbete som en del av ens liv bör diskuteras än mer. Att många unga är utan arbete är en nutida utmaning, attityden mot äldres vilja och förmåga att delta i arbetslivet även utöver den tid som förväntas av dem rent åldersmässigt, är en framtida utmaning.

Tankarna växer fram efter en föreläsning av Thomas Fürth från Kairos Future på Stockholmsmoderaternas vårkonferens. Fürth har en gedigen erfarenhet inom framtidsstudier och förmågan att visa på de utmaningar som vi ställs inför i framtiden. Just den utveckling som sker, när vi lever längre, men förväntas kunna försörja oss längre trots att den andel av vår livsperiod som läggs åt eget arbete minskar, det är en utveckling som är ett hot som kan bli verklighet om vi inte tar tag i denna utmaning här och nu.

Det är tråkigt att Fredrik Reinfeldts utspel för några månader sen möttes med medvetna misstolkningar. Utspelet i sig pekar på vikten av att debatten behöver tas och inte skjutas i sank av de som varken vill eller vågar ta diskussionen. Testballongen från Reinfeldt var en bra testballong, det tråkiga var att få greppade tag i den och valde istället att missförstå utspelet, medvetet som omedvetet.

Anledningen till intresset är Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons utspel tidigare i veckan. Där kom insikten om att (S) hade varit dåliga på att visa vikten på människors eget ansvar att göra sig anställningsbara. Att kräva sin rätt och göra sin plikt är ett gammalt S-mantra, nu blir det utspelet rätt intressant i och med att människors förmåga att göra sig anställningsbara bör kombineras med debatten om hur vi också ställer oss till arbete längre fram i livet.

Rent allmänt tycker jag att arbete i äldre dar negligeras allt för mycket. Människor som vill arbeta längre ska få möjligheten att göra det. Tankarna går till en berättelse om en man som älskade att arbeta. En dag kom arbetsgivaren till honom och satt de inte behövde honom längre, trots att mannen ville arbeta hur länge han ville. Den livsglädje som fanns i att gå till ett arbete försvann, mannen dog inte många år efter sin pension. Han hade blivit av med det som skänkte honom glädje, att arbeta. Tristessen av att inte få arbeta gjorde mannen deprimerad, depressionen tog livsglädjen ifrån honom.

Det är just detta som ger en bild av att det finns människor som också vill bidra i äldre dar och bör få den möjligheten. Anledningen till att den möjligheten ska ges, är att just den utveckling som sker, när människor lever längre och arbetar en längre andel av sin livsperiod, trots att förväntan finns att kunna bli försörjd hela sitt liv. Stefan Löfvens utspel om att människors ansvar över att göra sig anställningsbara är ett intressant utspel, det är bara frågan när han greppar tag i den ballong som Reinfeldt blåste upp  i början av februari. När ska Löfven prata om att fler människor bör kunna jobba till 75 år?

Bloggar: Annarkia, KentMartin, Peter.
Media: AB, DNSvD.

lördag, april 21, 2012

Förnyelsen stavas Kent Persson

Trots upptagen av kurs för att slipa mig i skrivandets konst och konfererande med Stockholmsmoderater, har det inte gått att undgå senaste dygnets händelser. Mailet om extra personalmöte borde ha gett en signal, beskedet var trots allt överraskande, men bytet är gjort och Kent Persson, min gode bloggvän i nätverket Nätmoderaterna har delvis bloggat sig till posten som partisekreterare. Det är med honom som förnyelsen ska ta nya tag.


Det finns de som tycker det är helt ok att befinna sig i opposition och driva en djupt ideologisk debatt om vilken politik och de lösningar som man tror på. Fram tills 2006 fanns ett beteende där borgerligheten bytte väljare mellan varandra men inte mellan blocken. Det socialdemokratiska maktinnehavet fortgick alltjämnt, men i och med förnyelsen av Moderaterna och bildandet av Alliansen kom också ett alternativ.

Har man inte makten kan man inte genomföra politik
Som politiskt aktiv är ju det främsta målet att just vinna val. Både att förtjäna väljarnas förtroende och få makten och möjligheten att inte bara yppa sin politiska agenda, utan också få genomföra borde vara vital för varje aktiv medlem i varje parti. Men val kan heller inte vinnas på grunden av att man helst av allt är ute efter människors röster, utan också ser människan bakom rösten. För den ska de politiska alternativen visas upp, för den ska alternativen och beskeden hur man ska kunna ta ansvar gemensamt med andra.

Alliansen misstros på grunden av enskilda partiers oförmåga att hålla sig stabilt ovanför fyraprocentsspärrar. Att Maranatasossar, överväldiga i sin eufori över sitt eget partis framgångar rent opinionsmässigt, tungotalar om borgerlighetens förfall, är rätt komiskt i sig. Det är inte på opinionssiffror som Alliansen söker väljarnas stöd, det görs genom gemensamma besked på vad de vill och en vilja av att gemensamt ta ansvar.

Socialdemokraterna vägrar, likt att prata om sina övergripande politiska förslag, de som kostar, att prata om hur de gemensamt ska ta ansvar med andra. Ett 30-procentsparti är i vissas ögon fortfarande en grund för regeringsinnehav. Väljarna ska inte låta sig luras av detta, detta torde vara hela Alliansens viktigaste uppgift vid sidan av att visa sitt alternativ, att visa att det finns ett politiskt alternativ som inte vill tala om sina faktiska förslag, och inte heller med vem de tänker ta ansvar, och göra kompromisser med.

Vad innebär Kents intåg på partisekreterarposten? Jag väntar med att döma helt till efter Kents första viktiga framträdande. Det är dock en del i min uppgift som både partiaktiv och partianställd att ge Kent och övriga i partiet de bästa förutsättningarna för att han och vi alla andra kan ägna sig åt det som är viktigast. Att möta människor, samtala och peka ut tydliga samhällsutmaningar där Moderaterna ska möta väljarna med tydliga besked om hur de vill lösa dessa.

Vad betyder Kents intåg i Moderaternas toppskikt? Från en tämligen okänd kommunpolitiker, till en politisk profil i de sociala medierna och en av mina närmaste bloggvänner, till den kanske viktigaste positionen inför valet 2014, efter partiledaren.

I sin roll som kommunpolitiker förlorade Moderaterna makten i Örebro med en röst. Omvalet blev ett fiasko och Socialdemokraterna lyckades återta makten. Signalen därifrån är att förnyelsen är viktig även lokalt. Det som är Kents styrka är förstås att kommunicera ut sin agenda. Nu ska han föra ut Moderaternas gemensamma agenda och vara den som utåt är den som ingjuter trygghet inom partiet och som på ett professionellt sätt leder arbetet mot valseger.

Det är förstås givande att en bloggvän som Kent, som jag suttit med under en rad tillfällen och diskuterat hur vi ska föra ut budskapen i alla forum, nu har det tyngsta ansvaret att också göra det. Det är genom att ta ta fajten för rätt frågor och på alla arenor där Moderaterna möter motstånd. Det är i den förnyelsen som Kent Persson ska leda arbetet framåt.

Bloggar: AndréDHE, EdvinJohan, Man of the hour, Martin, Mikael, MMKN4Y, Peter, Peter.
Media: AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvDSvD.

fredag, april 20, 2012

Nej Jennie Nilsson (S) - ingen ökad skuldsättning!

Jennie Nilsson (S) gör återigen ett försök att påvisa varför staten ska använda SBAB som instrument för att öka hushållens skuldsättning. Jag säger återigen, staten ska inte vara både domaren som sätter villkoren, och spelaren som agerar på spelplanen och pressar ner priserna för bolånekunderna.

Svenska hushåll ska självklart ha rätt till bra lånevillkor, att de ska kunna undvika kraftiga prisförändringar. De som bryr sig om sin privatekonomi bör rimligtvis hålla en aktiv dialog med sin bank för att få bästa möjliga villkor. Det som från politiskt håll kan diskuteras är i hur man kan undvika osund skulldsättning, en del är att diskutera ränteavdragen och amorteringskrav som bidrar till hushållens skuldsättning.

Det är dock inte läge att SBAB blir ett instrument för hushållens skuldsättning. Redan idag kan bankerna ta ett ansvar för en sundare utlåningspolitik. De senaste årens finansiella kris visar på vikten av ett sunt finansiellt system där staten inte går in som aktör och triggar igång en osund skuldsättning av hushållen.

Det är därför som det är beklagligt att Jennie Nilsson (S) återigen blundar för det faktum som blev vardag i bl a USA och Grekland, ökad skuldsättning skapade en finansiell krasch som vi långt ifrån har hanterat färdigt. Att staten ska vara både domare på lånemarknaden och aktör förbryllar även det.

Media: SvD, SvD.

torsdag, april 19, 2012

Snuset - förbjuda något som redan är förbjudet

Det skulle kunna tyckas som att motståndet till ett snusförbud var ett led i att man själv hade ett intresse i det som berörs, i det fallet att man var en av de en miljon svenskar som dagligen lägger en prilla under läppen. Faktum är att snus i sig är beroendeframkallande, likt cigaretter och annan tobak. Just EU har i sin kamp mot människors bruk av dessa ting, gjort sitt för att upplysa om riskerna av överdriven förbrukning. Nu vill de bestämma innehållet i något som redan är förbjudet.

Bilder på cigarettpaket, tydliga varningsdeklarationer om vad som kan hända med ens kropp om ett allt för nyttjande av dessa produketer. Trots allt allt har det inte varit på tal om ett förbud mot just cigaretter. Däremot finner EU det skäligt att förbjuda det som många ser som lite mer harmlöst än att stoppa en giftpinne i munnen.

Snuset har i sig blivit en trend, långt ifrån det traditionella grovsnuset som kom som lös eller i portionsform. Allt fler kvinnor snusar och företagen utformar nya alternativ för att hitta nya köpgrupper. Det är det här som EU tycker är viktigare än att göra något åt det som är betydligt farligare än snus. Men nu tycker jag ju inte heller att cigaretter ska förbjudas.

För människor är det en frihet men även ett ansvar vad de själva stoppar i sig. Tobak är en sådan sak och visserligen är den farlig vid allt för hög förbrukning, men i längden handlar det om människors egen frihet och ansvar.

Det är just i det här lite av det komiska när EU gör sitt för att försvåra för en industri att producera sina produkter. Det finns redan ett förbud, nu försöker EU ta bakvägen genom att förbjuda tillsatserna. Det är som Christofer Fjellner säger, man kan inte både förbjuda snus och bestämma vad det ska innehålla.

Media: AB, DNSR.

tisdag, april 17, 2012

Löfven/Andersson borde ha väntat två veckor

Livstecknet från socialdemokratin är påtagbar. Återigen märks en ambition att det finns en vilja till nya tag och fokus på att försöka återta initiativet i den så viktiga debatt som handlar om jobben. Intrycket från gårdagens debatt mellan Anders Borg och Magdalena Andersson är att tuggmotståndet och utmaningen är en annan nu för finansministern. Det är förvisso positivt, en regering stärks av en opposition som är på hugget, något som tidigare saknats. När de kommer till de politiska alternativen är det fortsatt oklart, därför är beskeden om två veckor viktigare än dagens utspel.


Löfvens och Anderssons tonläge stärker intresset över de konkreta politiska beskeden från socialdemokratiskt håll. Just Löfvens tystnad blev påtaglig under gårdagen. Kanske inte för att han vill störa sin finansministerkandidat, men den påtagliga tystnaden är ett kännetecken för tillfället och tiden att vara det rinner sakterliga ut. På 1 maj är första chansen att få höra Löfvens vilja, dagen efter måste han i och med skuggbudgeten, bli tvingad att prata konkret politik.

Just alternativen att tackla utmaningarna på arbetsmarknaden är den vinnande frågan. Från socialdemokratiskt håll finns en uppenbar tro att det går att investera och skuldsätta sig hur mycket som helst. Just det ekonomiska ansvaret är vitalt för att Sverige inte ska hamna i samma skuldfälla som andra länder. Därför får man sansa sig lite grann, inte minst när krisen och dess effekter är minst sagt påtagliga. För ett halvår sen var den på tapeten, nu tycks de flesta ha glömt bort den.

Det är därför som utsikterna enligt Anders Borg är sämre än vad som tidigare hade uppskattats att det skulle vara. Att vara försiktig och ta ansvar är i sig inget tecken på passivitet, det är att ta krisens effekter på högsta allvar.

Nu skådar dock en annan tongång i den socialdemokratiska retoriken. Kräv din rätt, men gör din plikt, något av ett gammalt socialdemokratiskt mantra. Socialdemokraterna har enligt Löfven/Andersson varit dåliga på att betona människors egna ansvar. Det är intressant att de betonar denna inställning. Det ger ett annat sken än av en socialdemokrati som tar ansvar för människor men som inte vill betona det individuella ansvaret. Politiker vet inte bäst hur människor har det, det har människor själva.

Dock väntar förslagen ytterligare två veckor. Det är utifrån detta utspel som det går att ställa följande frågor:

  1. Hur blir det fler jobb av högre trösklar in på arbetsmarknaden?
  2. Hur ska förslagen finansieras?
  3. Hur och med vem ska ni genomföra politiken och vilka kompromisser är de villiga att genomgå?
Och samtidigt den sista frågan; vilka företagare har sagt att de vill ha 25 miljarder i högre skatter?

Bloggar: DHEJohan, Mikael, NorahPeter, Roger.
Media: ABAB, AB, DNDN, SvDSvDSvD, SvD, SvD.

måndag, april 16, 2012

Är det bara Anders Borg som förstår?

Måndag och nya tag. Till råga på allt är det dagen då regeringens inriktning för den kommande perioden ska visa sig. Läsningen av Anders Borgs inlaga inför vårbudgetens presentation är i sig inget upplyftande. Dock finns en medvetenhet, den om att krisen och dess effekter fortfarande råder. Frågan är om det bara är Anders Borg som förstår detta.

"Regeringen vågar inte göra någonting!". Det är det allmänna intrycket från Anders Borgs framträdande i SvT Agenda igår kväll. Dock låg fokus på ett sportsligt avgörande framför att nestor Borg skulle få min uppmärksamhet. Dock ser jag fram emot dagens dragningar av budgeten och det ekonomiska läget.

Men om vi ska sammanfatta det hela, vakuumsocialismen, konsten att ropa på regeringen att den inte vågar göra någonting, som tycks tro att krisen är över och att tro att det nu genom stora utgiftsökningar, satsa Sverige ur krisen. Den funkar inte, vi har sett det i land efter land där ekonomiska stimulanser har prioriterats före ordning och reda i ekonomin.

Storbritannien insåg allvaret, kraftiga besparingsåtgärder vidtogs av Toryledda regeringen. I Spanien och Portugal råder alltjämt instabilitet. I läge av ekonomisk oro, där andra länder fortfarande brottas med ekonomiska bekymmer, påverkar även det Sverige. Spanien betalar av lån med högre ränta än under hösten, då eurokrisen var under fokus. Det är därför som det kanske låter som att det skylls på krisen. Men krisen är långt från över, och att negligera den är farligare än att skylla på den.

Därför är Anders Borg försiktighetsprincipens fanbärare i nuläget. Ingenting får riskeras i ett läge där de finansiella krisen är långt ifrån över. Sverige må ha klarat situationen väl, men det betyder inte att det farliga är över. Fortfarande dras länder med betydande bekymmer, långt i från den stabilitet som svensk ekonomi trots allt upplever. När fokus tycks ligga på annat är det lätt att glömma bort. Men det går att fråga om det bara är Anders Borg som förstås, om andra tycks ha glömt eller inte vill se en kris som fortfarande pågår?

Media: ABDNDNDNE24GPSR, SvDSvDSvDSvD, SvD, SvT.

fredag, april 13, 2012

Hur stort är egentligen reformutrymmet?

Vårbudgettider och en måndag som ger svaren på hur regeringen ser på det finansiella utrymmet och vilka reformer som kommer upp på agendan. Sverige har trots det rådande läget, möjlighet till att driva igenom reformer till skillnader från andra länder. Vissa tycker sig se ett ännu större utrymme. Det blir intressant att se hur det ska gå till.

Regeringens stora mantra är det ekonomiska ansvaret. Det är även det kortet de fortsätter att spela ut i sitt utspel inför vårbudgeten på måndag. Det ekonomiska utrymmet är begränsat och reformer får prioriteras. Igår presenterades den stora satsningen på bostadsområdet. en viss del till de som vill hyra ut sin bostadsrätt, lägre fastighetsavgift, översyn av beskattningen av hyresrätter. Många tycks ha fått en del av kakan. Förslagen går i rätt riktning enligt Magdalena Andersson (S). I sig har regeringen lyckats väl med detta utspel.

Det är de andra reformerna som också är av intresse. Just fokus på att kunna sänka bolagsskatterna är en av de mest intressanta aspekterna. att denna reform drivs igenom är ett av de välkomna momenten i det begränsade utrymmet.

Oppositionen drivs fortfarande av tanken att driva reformer som driver Sverige mot ett Greklandstillstånd. Staten kan sätta upp tydliga spelregler för hur finansiella aktörer kan agera på en konkurrensutsatt marknad. Dock ska den heller inte agera på spelplanen om den också är dess domare. Att använda SBAB som ett instrument att pressa bolåneräntorna och underlätta hushållens skuldsättning är i nuläget inte det mest prioriterade.

En diskussion har uppkommit storleken på det reformutrymme som finns till förfogande. Det är lätt att få för sig att reformutrymmet i alla delar är ekonomiska, dvs i behov av finansiering. Den debatt som nu utvecklar sig är en debatt om det reformutrymme som inte kräver finansiellt utrymme, men som kan göra saker och ting lättare. Politiken måste i sig bli djärvare och mer ambitiöst att se de reformer som går att genomföra utan att det påverkar det finansiella utrymmet som är A och O i nuläget.

Dock kommer den stora diskussionen kommer handla om det finansiella reformutrymmet. Stefan Löfven säger sig se ytterligare 20 miljarder i reformutrymme. Oppositionen har i överlag anpassat sig efter det reformutrymme som Anders Borg pekar ut, men ser också förmågan att bygga på den ytterligare. Jag vill gärna se hur de ska göra detta.

Oppositionens svar: Ingen-ting.
Media: DN, DNSvD, SvD.

onsdag, april 11, 2012

Ett stort förtroende - besked som snart måste komma

En av Sveriges sämsta politiska analytiker (Det var inte jag som sa det först) och en av Sveriges mest raljanta ledarskribenter skrider inte på orden utifrån ytterligare en mätning som görs för att putsa på Stefan Löfvens gloria ytterligare. Stefan Löfven må snart ha slagit något form av rekord, att säga så lite men ändå vinna så mycket opinionsmässigt.

Stefan Löfven har gjort en otrolig resa de första månaderna vid partiledarposten. Just nu är det lugnt i båten, ganska behagligt för ett parti som befann sig på mer stormigt vatten under ett mer instabilt ledarskap. Snart kommer Löfven behöva prata, en skuggbudget ska läggas och så är det snart 1 maj.

Just Stefan Löfvens förträfflighet är något som märks av rakt igenom. Jag har svårt att se hur Karin Petterssons inspel idag skulle ses som något annat ett raljant utläggande om Moderaterna som trötta, utan energi och utan personer som skulle kunna täcka upp den dag som Reinfeldt och Borg lämnar över. Vi har sett det förr och ser det nu. Jag hade förhoppningen att fokus hade legat mer på att objektivt belysa vilken politisk inriktning som Socialdemokraterna bör ta än att Karin och hennes kollegor skulle framstå som en sämre kopia av bloggosfärens mest kända smutskastningsida Alliansfritt.

"Regeringen saknar näringspolitik" dundrar Stefan Löfven. Ja, men har Stefan Löfven någon jobbpolitik? Och den en relevant fråga, vilka lockas av en näringspolitik som förespråkar 25 miljarder i högre skatter? Just Löfvens erfarenheter är det ingen brist på. Nu ska Löfven agera på en bredare politisk arena. Nu existerar inte bara arbetsgivare och arbetstagare. Förhållandet är mer komplext. Det är här som intresset dock finns och förväntningarna som haussar förtroendet i många frågor, en hausse som gör vissa nästan överdrivet entusiastiska.

Jag tänker förstås inte kräva Löfven och Socialdemokratin på alla svar direkt. men något bör ju rimligtvis komma inom kort. Den alternativa budgeten kan inte vara helt utan konkreta besked, hans första 1 majtal kan inte vara helt utan budskap, annars börjar folk undra, och fasaden riskerar rämna. Men det kanske är efterlängtat, när Mona Sahlin började komma med beskeden började utförsåkningen. Stefan Löfven gör en likande resa. Det sägs lite men det vinns så mycket, iallafall rent opinionsmässigt.

Bloggar: Peter, Ulf.
Media: Folkbladet, SvD.

tisdag, april 10, 2012

Den ideologiska härdsmältan om nationalekonomi

Efter ett tips beskådar jag handlingarna till Socialdemokraterna Stockholms årsmöte. Det kan verka framstå som aningens ambitiöst, men att gå in i handlingarna hos ett annat parti ger en bild av vilka åsikter som finns bland gräsrötter, tämligen intressanta för debatt. Den mest iögonfallande motionen är B08, om avskedet "nyliberalismen" och ifrågasättandet av ett så naturligt begrepp som nationalekonomi. Allt är politik är signalen man får. Faktum är att politik bara är en faktor som påverkar det vidare begrepp som kallas för nationalekonomi. Det är där som den ideologisk härdsmältan ligger.

Nationalekonomi = politisk ekonomi? Nej.
En enkel förklaring till nationalekonomi är att den studerar det som är ekonomi, hushållningen med knappa resurser. Det är allmänt vederlagt att ekonomiska resurser är ändliga, därför måste enskilda beslut tas om vilka behov som ska tillfredsställas först.

De två bärande delarna brukar kallas för mikroekonomi och makroekonomi. Inom mikroekonomin studeras enskilda beslutsfattares/hushålls beteende, både de som producerar och de som konsumerar. Efterfrågan, utbud, nytta, pris och jämvikt är vad som avgör en enskild beslutsfattares beteende.

Makroekonomin studerar ekonomin i dess helhet. Där är arbetslöshet, tillväxt, arbetslöshet och inflation centrala begrepp. Ekonomisk och politisk stabilitet påverkar. Hur högt är skattetrycket? Vilken politisk inriktning gäller? Finns risken för tvära politiska kast? Ryssland kan ses som en politisk stabil nation, inte ur ett demokratiskt synsätt, men väl ur synsättet att den politiska makten kontrolleras rätt strikt. Länder som Grekland och Italien med otaliga regeringskiften under de senaste åren får betecknas som politiskt instabila ekonomier. Faktum är att nationalekonomi inte är politik, politik är bara en faktor som påverkar enkla ickepolitiska instrument som arbetslöshet, inflation, tillväxt etc.

Det finns ett tredje moment som brukar inbegripa moment som monetär ekonomi, internationell ekonomi och offentlig ekonomi.

Faktum är att skribenterna av denna motion som anförs, helt och hållet har missat det som menas med både nationalekonomi och marknadsekonomi. Ett utdrag lyder:


"I rask takt har s k räddningspaket och budgetöverenskommelser presenterats och strax därefter har ”marknaden” via ratinginstitut, börser och välkända nyliberala ekonomer reagerat negativt och krävt mera åtgärder och reformer. I klartext försämringar som i slutändan ska betalas av skattebetalarna och drabba medborgarna."
Faktum är att marknaden inte kräver att politiker går in med ekonomiska stimulanser och räddningspaket. Marknaden fungerar på det sättet att om den lämnas orörd, självsanerar den sig själv. En kris eller ekonomisk är något som bör anses som ett moment där marknaden utvecklar sig, aktörer som inte håller måttet faller bort. Det kan tyckas hårt, men genom att garantera att de mest lönsamma överlever, reagerar marknaden på ett mer stabilt sätt.

Faktum är att när politiker går in med ekonomiska stimulanser tillåts marknaden inte agera som den bör få göra, reagerar marknaden negativt. Efterfrågan minskar, priser stiger, tillväxten sjunker, arbetslösheten stiger och resurserna till välfärden utarmas. Det är således politiska beslut som påverkar marknaden negativt, inte marknaden i sig.

Det som anförs är en orgie i hängivelse till Keynes teorier. Det som ska utveckla ekonomin är mer av spenderande med lånande pengar, inte att inse det som hänförs i de idéer som mer kännetecknar Hayek, att ekonomiska resurser är ändliga resurser.

Det som bör vara en påminnelse är att den senaste finansiella krisen är en stilstudie i hur keynesiansk ekonomi fungerar och gör det än värre. Människor utan skäliga inkomster och/eller betalningsförmåga garanteras lån för att köpa sin egen bostad. Den som lånar ut garanteras täckning från halvstatliga institut (Läs Fanny Mae och Freddie Mac), som senare paketerar flera lån med olika risk och säljer dem vidare till investmentbanker. Faktum är att sub-primelånen som var namnet de gick under fick en rating som var AAA. Faktum var att när människors förmåga att betala av dessa lån synliggjordes, täckte systemet upp. Tillslut höll det inte ihop.

Faktum var inte att det var simpel marknadsekomoni eller teoretiker som Hayek eller Friedman, vars teorier som bidrog till finanskraschen. Den bidragande faktorn var rent politiskt, att alla oavsett betalningsförmåga skulle garanteras lån och staten täckte upp. Tillslut föll systemet ihop, kreditgivare täppte igen som blåmusslor, företag kunde inte ta lån, efterfrågan sjönk, företag förlorade sin ordrar, arbetstillfällen gick förlorade.
Vissa stater svarade med återhållsamhet, Sverige som ett exempel. Andra länder, som Storbritannien, Grekland och USA svarade med enorma ekonomiska stimulanser, finansierade med skattebetalarnas pengar. Det gav upphov till kraftiga underskott i staters finanser, underskott som finansierades antingen via skattehöjningar eller nedskärning i välfärden.

Faktum är att politiker som Thatcher inte är ett bekymmer, snarare de som insåg allvaret och räddade en ekonomi undan total kollaps. Till och med Tony Blair tackade de reformer som Thatcher iscensatte, idag har David Cameron en liknande uppgift att sanera brittisk ekonomi och rädda den undan krasch. Faktum är att de negativa effekterna som högre arbetslöshet visar sig direkt. Dock kan de långsiktiga effekterna bli förödande om inte åtstramningar genomförs.

Faktum är att finanskrisen 2008 inte var orsakad av marknaden i sig, Barings Banks konkurs var ett resultat av en enskild person oansvariga spekulerande för att nämna något. Faktum är att ekonomiska nedgångar eller kriser snarare är marknadens reningsinstrument. Icke lönsamma aktörer faller bort, större stabilitet uppnås i och med att starka aktörer överlever. Nationalekonomi har inget likamedtecken med politik, politik är en faktor som avgör ett begrepp som kallas för nationalekonomi, enskilda beslutsfattares beteenden eller hela ekonomiers beteende i sig. Det är där som den ideologiska härdsmältan ligger, den som gav upphov till denna motion.

Bloggar: DHE.
Media: SvD.

Dags att komma med (S)varen snart

"Nästa valrörelse avgörs redan nu" säger några. Då kanske det är dags att börja komma med svaren snart. Ny ledare innebär automatiskt inte ny politik, men det betyder alltid en ny form av ledarskap och nyfunna förhoppningar. De förhoppningar som nu byggs upp kan snabbt raseras. Ingen kan gå till val på den andres tillkortakommanden.

De närmaste veckorna börjar det hetta till i svensk inrikespolitik. Stefan Löfvens smekmånad börjar övergå i ett allvar där han i ett första steg ska staka ut vart den socialdemokratiska rörelsen är på väg. I förhållande till vad Anders Borg presenterar för ekonomiskt underlag i regeringens vårbudget, kommer Stefan Löfven och Magdalena Andersson ställs inför prövning med sitt första ekonomiska alternativ.

Färden dit har varit gynnsam. Uppgången i opinionen har varit märkbar, nedgången kan dock komma omedelbart. Håkan Juholt upplevde sitt uppsving, men föll ganska tvärt. Vissa vill hävda att det var helt och hållet på grund av hans tillkortakommanden, men det motbevisas en del i att nedgången började innan dess.

Nu är socialdemokratin uppe i samma gynnsamma situation som Mona Sahlin befann sig i, innan svaren skulle levereras och alternativet till alliansregeringen skulle presenterades. Det stora misstaget låg förstås inte i att gå till val i en allians med andra, utan att hon inte höll emot sin vilja att gå till val enbart med sina miljöpartistiska vänner. Tolkningen idag är att ett 30-35-procentsparti ska gå till val som ett alternativ med förhoppningen om att framstå som regeringsdugliga. Det är i sig oansvarigt att tro att 35 procent som valresultat skulle vara tillräckligt för att kunna uppbära ett regeringsförtroende.

Det är då svaren och alternativen till regeringens politik måste komma inom kort. Regeringen och Moderaterna i synnerhet formar också en framtida agenda. Det de också har att ha i ryggen är devisen om att ha fortsatt fokus på ansvar för jobben och för ekonomin. Att förvalta idén om ansvar för ekonomin och att människor får mer i plånboken är vare sig tecken på idélöshet och trötthet.

Ljuset faller då på vad alternativet mot regeringen blir. Intresset finns där för något annat. Det är dock fallet att när väljarna har sett alternativen som de tar beslutet, om det nya var lockande eller om de bara inser att sittande regering förtjänar fortsatt förtroende. Som det blev i valet 2010. Karin Pettersson skriver avslutar sin måndagsledare med "Däremot brådskar det att göra klart att Socialdemokraterna 2014 kommer gå till val på egen politik – inte bara Fredrik Reinfeldts misslyckanden." Ja det tror jag det.

Bloggar: Peter, Peter.
Media: AB, DN, GP, SvD.

måndag, april 09, 2012

M och partibidrag - There you go again

Tv4 konstaterar utifrån en aktuell bok att Moderaterna mottagit hundratusentals kronor i enskilda gåvor. Nyheten sätter ljus på debatten där Moderaterna bestämde sig för att öppet redovisa de pengar som de tar emot. Förra året donerades i snitt 300 kronor per bidragsgivare. Det är dock invändningarna från indignationsvänstern som får mig att konstatera en sak, there you go again!

Moderaterna gick med på att frivilligt redovisa sina partibidrag. Under 2011 skänktes 1,5 miljoner kronor från 4 942 bidragsgivare. Ingen gav över 20 000 kronor, den gräns som var ett krav för att redovisa vilka som gav över det beloppet. Det finns självklart invändningar om hur tydligt dessa pengar ska redovisas. Utifrån vad som har hänt tidigare år är det viktigt att Moderaterna nu står upp med sin avsikt att redovisa hur mycket och hur många som har bidragit.

- Valhemligheten spelar roll. Åke i Ljungby ska inte behöva få sitt namn skyltat för att han har skickat 200 kronor till valfritt parti.
- Personer som bidrar med över 20 000 gör det frivilligt, med invändningen att mottagaren redovisar detta.
- Under 2009-2011 mottog Moderaterna inga pengar från företag eller andra organisationer. Detta ska således vara en princip i fortsättningen.

Utifrån Moderaternas ambition om frivillighet som jag sätter min tillit till, kommer förhoppningen om att de som invänder mot Moderaternas bidragsfinansiering också kör med öppna kort om sin finansiering och hur de ställer sig till olika källor av finansiering.

- Hur går det ihop att Socialdemokraterna och SSU, under åren 2000-2010 tjänade 858 miljoner kronor på sin lotteriverksamhet samtidigt som man motverkade avregleringen av spelmarknaden? Hur är förtroendet till att finansiera sin verksamhet på att människor spelar mer?

- Under 2006-2010 bistod LO Socialdemokraterna med 77 miljoner i direkta finansiella bidrag och 24 miljoner i utbildnings och kampanjinsatser. Den omtalade kampanjen med upp och nervända alliansföreträdare kostade 9 miljoner kronor (Källa: SvD 13/8 2010 och LO:s egna uppgifter). Parallellt med detta ställer LO upp med mänskliga resurser. När tänker LO och (S) redovisa hur många mänskliga resurser som ställdes till förfogande för att kampanja för (S) istället för att arbeta för medlemmarnas intressen?

Det står helt klart att Moderaterna har ambitionen att frivilligt redovisa sina bidrag öppet i fortsättningen. Som de gjorde 2009-2011. Att Tv4 återigen slår upp nyheten om tidigare donationer är i sig ingen nyhet sig. Att indignationsvänstern återigen slår på stora trumman utan att kolla till sin egen farstu, får en att återigen konstatera, There you go again!




Media: SvD.

söndag, april 08, 2012

Alliansen fördjupas, något annat otänkbart

Ramlar över en gemensam brännpunktare från Alliansens fyra partisekreterare. I sig säger artikeln allt och inget. Alliansen är ett framgångsrecept för de borgerliga partierna, efter tidigare perioder av regeringsinnehav kännetecknades borgerligheten av inre splittring och oenighet. Med Alliansen förskjöts fokus från dem till oppositionen. Numer står Alliansen för enighet. Det är i denna grogrund som väljarna vill se samarbetet fortsätta, men även fördjupas och utvecklas. Det går bara att konstatera att allt annat är otänkbart än att Allianssamarbetet fördjupas.

Valet 2010 satte Allianssamarbetet i ytterligare fokus i och med valresultatet. Förmågan att visa på enighet sträckte sig också till förmågan att hitta grunder för samarbete med andra, allt för att inte framstå som handfallna. Sen dess har en rad överenskommelser gjorts på område efter område. Enighet har nåtts på försvars- utrikes- och säkerhetsområdet. Gemensamma överenskommelser om migrationspolitik och översyn av F-skattereglerna har nåtts med Miljöpartiet.

Vill man genomföra sin politik måste man även ha makten att kunna göra det.

Utöver dessa överenskommelser är det förstås viktigt att fokusera kring hur samarbetet kommer att utvecklas framöver. Det är genom Alliansen som de borgerliga partierna framstår som regeringsdugliga. Allianssamarbetet är både styrkan och svagheten, med samarbetet betyder det allt, utan det riskeras trovärdigheten och risken ökar för att Sverige återgår i det socialdemokratiska maktinnehav som tidigare kännetecknade svensk inrikespolitik. Allianssamarbetet var det som satte punkt för 75 år av nästan oavbrutet regeringsinnehav.

Utifrån den undersökning känns det tämligen uppenbart att väljarna vill se ett fortsatt samarbete mellan allianspartierna, men också ett fördjupat och utvecklat samarbete. Det är också det ansvaret som ligger på Alliansens företrädare att finna de gemensamma beskeden, parallellt med vad varje enskilt parti vill fokusera på och föra ut till väljarna. Oavsett vad vissa tycker i frågan, är det bara att inse att Allianssamarbetet är grunden för att de borgerliga partierna ska ha förutsättningen att framstå som regeringsdugliga, något annat vore otänkbart för dem.

Bloggar: HelenKent, Peter.
Media: SvD.

Arbetslöshetens metadiskussion

Anders Borg fick i den lördagsintervju som han genomförde, stå till svars för svensk politiks största utmaning, om arbetslösheten. Det var i sig ett tema om varför arbetslösheten är högre nu än 2006. Flera förklaringar finns och det är klart att dessa ska anlyseras. Det vore dock tråkigt om hela debatten kretsade kring arbetslöshetsmått. Det är konstaterat att det finns fortsatt stora utmaningar. Därför blir arbetslöshetens metadebatt i sig relevant men farlig om vi bara fokuserar på den.


Det som anförs på vissa håll är egentligen vad som får betecknas som en metadiskussion. Det är tämligen klarlagt att krisen påverkade arbetslösheten i allra högsta grad. Idag är arbetslösheten på runt 7,5 procent vilket är 1 procent högre i lågkonjunktur jämfört med högkonjunkturen 2006.
Det går att fråga sig varför fokus ligger i så hög grad kring ett mått istället för att bara konstatera att det finns fortsatta utmaningar. Att vissa vill fokusera på arbetslöshetsmått kan ju tyda på två saker, de vill belasta regeringen för högre siffror, men det tycks i det här fallet också handla om oförmågan att diskutera de egna förslagen, var de nu finns.

Vad går att konstatera utifrån detta? Både Anders Borg och Fredrik Reinfeldt har påpekat det faktum som inte går att komma ifårn, 200 000 fler sysselsatta, sysselsättningsgraden ökar i samtliga åldersgrupper, åldersgruppen 65-74 år har ökat markant under de senaste åren. Detta kan tolkas som att sysselsättningsgraden minskar i och med att befolkningen ökar. Men antalet fler sysselsatta har som sagt inget med befolkningsökning, kollar man till 90-talets början ökade befolkningen men sysselsättingen dök.

Givet detta kan egentligen bara Reinfeldt/Borg konstatera att arbetsmarknaden har utvecklat sig väl trots krisen, och egentligen bara fokusera vidare på de utmaningar som finns framför dem. Den höga ungdsomarbetslösheten och förmågan att etablera invandrare snabbare i arbetslivet. Frågan är förstås om det är diskussionen om begreppet som ska vara det centrala eller de utmaningar som ligger framför en.

Det är för sig inget fel att ägna sig åt en metadiskussion som hur hög arbetslösheten och sysselsättningen är nu jämfört med 2006. Men om det bara fokuseras på denna debatt går den viktiga debatten förlorad, den om hur framtidens utmaningar ska hanteras. De som bara vill anmärka på arbetslöshetsmått kommer också gå förlorande.

Bloggar: DHE, JohanKent, Ola, Peter, Roger, Uppstuds.
Media: DN, SvD.

fredag, april 06, 2012

Den påhittade Allianskrisen

Ett julafton för Maranatasossarna är något som jag har noterat på vissa håll. Inspirerat från en av mina socialdemokratiska bloggkollegor, som till synes stör sig på kraftigt stigande förtroendesiffror är det rätt intressant att beskåda reaktioner från ett nära avstånd. Samtidigt som det råder medvind inom Socialdemokratin igen blåser mediadramaturgin upp igen kring en alliansregering i kris. Men är det kris bara för att partier uttrycker sig olika?

Den senaste tiden har inneburit en rad utspel där allianspartierna ställningstagande skiljer sig i en rad frågor. det har i detta avseende målats upp som en kris, då Alliansen inte tycks kunna hålla ihop. Det är ganska intressant att detta målas upp som en kris inom Alliansen, att ett samarbete som funnits sedan 2004, plötsligt skulle krevera bara för att enskilda partier vill synas.

Samtidigt upplevs någon form av ordnat kaos. Tre allianspartier får leka runt fritt och får tillfälle att fokusera på sig själva för en stund. Det är visserligen bra för ett samarbete att enskilda partier får uttrycka sig fritt och spåna på egna idéer, egna frågor som de vill driva inom ramen för allianssamarbetet. Det är just detta ordnade kaos som upplevs som en kris och som får de tungotalande sossarna som upplever berusningen av de stigande förtroendesiffrorna nu njuter utav.

Nu råder också en tid då socialdemokratiskt kaos har förbytts till gemyt. Socialdemokratin har hittat det vinnande greppet med att inte poppa förslag i tid och minut, utan sitta stilla och lugnt och inte synas allt för mycket. Stefan Löfven kvalar i det avseendet in i den liga som kan det där med haussa sina siffror genom att bara hålla sig undan och inte säga alldeles för mycket.

Det är just detta som är grundrecepten i en medial dramaturgi. Socialdemokratin stiger, Alliansen faller tillbaka och partierna uttrycker olika ståndpunkter i enskilda frågor. Frågan är vad som upplevs som en kris. Fortfarande finns frågor som ska besvaras, förslag som ska finansieras och regeringsalternativ som ska formas. Stefan Löfven och resten av socialdemokratin lever i tron att ett 30-procentsparti kan agera som ett 50-procentsparti och bära regeringsmakten på egen hand. Allt är egentligen som det tidigare var.

Det är då när väljarna återigen går till val som saker och ting avgörs. Alliansen vet att de inte överlever utan varandra. Gemensamma besked ska formas, oppositionen ska ställas till svars och de enskilda partierna i Alliansen har fått tid att uttrycka sina viljeinriktningar. För mig som arbetar inom politiken dagligen upplever den påstådda krisen som något överdrivet och absurt. Är det kris för att partier har olika åsikter?

Bloggar: GöranHögberg, Kent, Tokmoderaten.